June
Tuesday 15 September 2009 photo 1/1
|
Sluta dröm om det ljuva livet,vi kommer aldrig vara med om detoch be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjordemen det äter upp dig när du ligger i din säng,åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bortJag vet att det bara är fantasieroch nu är han i mig, och kommer alltid varaoch jag vet att allt är falskt och bedrägerimen det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läpparVi skulle stjäla alltOch slänga bort det igennu finns det inget värt att stjälamen du - du sätter höstsolen i eldJag går genom lövensom faller ifrån trädenkänner mig som en främlingingen seringen ser längreJag spelade i ett bandrev upp migstans bästa bandrev upp migSitter på ett stängselhåller takten med fotenbarnen lekerleker i eftermiddagsolenJag vill se dom där skyarna igenjag vill försöka igenden här gångenden här gångenkanske världen förstår ossOch jag ser upp,Jag ser skyn bli röd, bli blå
Jag hörde nån ropa ditt namn eller var det inbillning
Och jag undrar vad du tycker om mig nuhar du förändrats?
Jag dricker ur vad som helst nuOch alla har nåt att bekänna
Och alla vill att jag ska lyssna
Men inget här är heligt mer, inte som när jag försökte få dig att le jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny jag har rätt mycket med mig själv precis som du jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa om en främling lika tillitsfull som du jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat som jag varit med förut nånstans jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd ingen känner mig så väl som du jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu Det var vår och det var midnatt igenoch det var glädje och kärlek uti försommaren.O med ögon av sorg och hjärtan i krasnärmar sig älvorna för varje glas.Och älvorna kommer allt närmre, det isar så kallt.å allting blev dimmigt och jag såg älvor precis överallt.Så jag gick in och sov under takför att slippa att vakna igen som ett vrak.Och jag kommer ihåg, jag kommer ihåghur älvorna dansade i sängen där du låg.Och älvorna kommer allt närmre det isar så kalltSå kom intill mig och prata ja jag kan prata om allt.Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.Och på var sida om huvet står änglar och sjungerom glädje, om kärlek och om allt som har hänt,som inte borde ha hänt.Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa mänå dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igentillsammans igen, tillsammans igen.Det var vår och det blev morgon igenoch älvorna dansade ända fram till kvällenOch allting jag såg, ja allting jag sågvar en dimma av det lilla som jag kommer ihåg.Och ingen vet vad som händer på ängen så svart,Nej, alla förtränger och glömmer denna försommar natt.Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.Och på var sida om huvet står änglar och sjungerom glädje, om kärlek och om allt som har hänt,som inte borde ha hänt.Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa mänå dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igentillsammans igen, för kloka visa män,tillsammans igen, tillsammans igenför kloka visa män, tillsammans igen."Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma hålldet kanske blev en liten omväg men vad spelar det för rollNatten var så tyst och skön och månen var så vacker över takenHon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hoppHennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en floppMen ändå, där vi gick, hon skratta' till och prata' på och höll sig vakenHon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån rollNu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på nollOch här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngtNu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänktFör jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igenDet kanske passar nån, men inte mig och inte än"Varje stund, var minut, var sekundSamma konstiga beslutDet blir fel, slår bakut, allt går snettmen det tar aldrig riktigt slutSolen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes husHon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljusHon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska likaDet finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spelAlla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predikaHon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skrämsom det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skämsJag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge oppJag tror det bor en liten hjälte i varenda liten floppOch jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igenför det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"Varje stund, var minut, var sekundSamma konstiga beslutDet blir fel, slår bakut, allt går snettmen det tar aldrig riktigt slutNu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken SvårJag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mårDu har din egen väg att gå, skit samma vilket hållDet kanske blir en liten omväg men vad spelar det för rollAlltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle vaDet blir en massa spe och spott, men det är skit man måste taVarje stund, var minut, var sekundSamma konstiga beslutDet blir fel, slår bakut, allt går snettmen det tar aldrig riktigt slut"Berusad av din kroppoch alltför många glas på ett satans vilt kalasoch en sensuell extasSnart går solen oppVi flåsar efter luftBland nässlor mossa och plantage går vi sakta mot slitageinnanför ditt buskagehögt över allt förnuftoch där från ingenstans där lyser månen på vår kärleksdansoch det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkransoch jag ska aldrig önska mig nån annanstansVi ger av all vår kraft dallande nyfikenhet av att se din hemlighetoch när kärleken brinner alltför hetså bjuder du på saftOch försiktigt så vi bara nuddarförsöker vara lugn och fin, bland blommar oh surrande binsom en skecth ur fantasin, där rullar vi runt bland dina mjuka kuddarOch där från ingenstans där lyser på månen på vår kärlekdansoch det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkransoch jag ska aldrig önska mig nån annanstansDär från ingenstans där lyser månen på vår kärleksdans och det finns ensmärre chans att vi förenas i din blomsterkransJag ska aldrig önska mig nån annanstansNågon har fingrat inatt vid dom daggvåta markersom ingen förut fått beträda.Hon vaknar i okända lakan, och ser sina sorgerhon inte trodde gick att förädla.Och allt hon glömt är som hon mår,med sina fingrar i hans hår.Han talar ömt, och hon förstår.En glänta syns i hennes snår.Här lever lyckan, lever livet. Det är vår för Hjärter Dam.Så, rusa på, rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam.Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram.Bara vinden är för tam!Inatt var det någon som lyssnade till hennes snåriga ordoch fördjupade tankar om livet.Inatt fick dom se att en kärlek var oanvänd,och ett ordförråd stod övergivet.Nu skiner morgonsolen in;vackrare nu än någonsin;när han kysser hennes bleka vinterskinn.Hjärter Dam, nu är han Din!Här lever vintern, lever frost, men det är vår för Hjärter Dam.Så, rusa på rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam.Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram.Bara vinden är för tam!Luften är klingande isblank omkring deras kroppardär dom går.Ser Du nåt som liknar en tår, så är det isen som droppar.För nu är det vårför deras mörka sår.Någon har fingrat inatt vid dom daggvåta markersom minner om livet och förtrollar en vinter.Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga,dunkla väg, i Hjärter Dams labyrinter.Dom har vadat genom slam,genom sot och grus och damm.Så må dom lyckas ända fram.Hjärter Dam, bara lev och sjung.Sjung en psalm för Hjärter Kung!Här lever lyckan, lever livet...(YYYYYYYYYYYYYYYY)tack o hej
Jag hörde nån ropa ditt namn eller var det inbillning
Och jag undrar vad du tycker om mig nuhar du förändrats?
Jag dricker ur vad som helst nuOch alla har nåt att bekänna
Och alla vill att jag ska lyssna
Men inget här är heligt mer, inte som när jag försökte få dig att le jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny jag har rätt mycket med mig själv precis som du jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa om en främling lika tillitsfull som du jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat som jag varit med förut nånstans jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd ingen känner mig så väl som du jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu Det var vår och det var midnatt igenoch det var glädje och kärlek uti försommaren.O med ögon av sorg och hjärtan i krasnärmar sig älvorna för varje glas.Och älvorna kommer allt närmre, det isar så kallt.å allting blev dimmigt och jag såg älvor precis överallt.Så jag gick in och sov under takför att slippa att vakna igen som ett vrak.Och jag kommer ihåg, jag kommer ihåghur älvorna dansade i sängen där du låg.Och älvorna kommer allt närmre det isar så kalltSå kom intill mig och prata ja jag kan prata om allt.Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.Och på var sida om huvet står änglar och sjungerom glädje, om kärlek och om allt som har hänt,som inte borde ha hänt.Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa mänå dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igentillsammans igen, tillsammans igen.Det var vår och det blev morgon igenoch älvorna dansade ända fram till kvällenOch allting jag såg, ja allting jag sågvar en dimma av det lilla som jag kommer ihåg.Och ingen vet vad som händer på ängen så svart,Nej, alla förtränger och glömmer denna försommar natt.Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.Och på var sida om huvet står änglar och sjungerom glädje, om kärlek och om allt som har hänt,som inte borde ha hänt.Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa mänå dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igentillsammans igen, för kloka visa män,tillsammans igen, tillsammans igenför kloka visa män, tillsammans igen."Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma hålldet kanske blev en liten omväg men vad spelar det för rollNatten var så tyst och skön och månen var så vacker över takenHon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hoppHennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en floppMen ändå, där vi gick, hon skratta' till och prata' på och höll sig vakenHon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån rollNu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på nollOch här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngtNu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänktFör jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igenDet kanske passar nån, men inte mig och inte än"Varje stund, var minut, var sekundSamma konstiga beslutDet blir fel, slår bakut, allt går snettmen det tar aldrig riktigt slutSolen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes husHon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljusHon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska likaDet finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spelAlla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predikaHon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skrämsom det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skämsJag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge oppJag tror det bor en liten hjälte i varenda liten floppOch jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igenför det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"Varje stund, var minut, var sekundSamma konstiga beslutDet blir fel, slår bakut, allt går snettmen det tar aldrig riktigt slutNu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken SvårJag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mårDu har din egen väg att gå, skit samma vilket hållDet kanske blir en liten omväg men vad spelar det för rollAlltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle vaDet blir en massa spe och spott, men det är skit man måste taVarje stund, var minut, var sekundSamma konstiga beslutDet blir fel, slår bakut, allt går snettmen det tar aldrig riktigt slut"Berusad av din kroppoch alltför många glas på ett satans vilt kalasoch en sensuell extasSnart går solen oppVi flåsar efter luftBland nässlor mossa och plantage går vi sakta mot slitageinnanför ditt buskagehögt över allt förnuftoch där från ingenstans där lyser månen på vår kärleksdansoch det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkransoch jag ska aldrig önska mig nån annanstansVi ger av all vår kraft dallande nyfikenhet av att se din hemlighetoch när kärleken brinner alltför hetså bjuder du på saftOch försiktigt så vi bara nuddarförsöker vara lugn och fin, bland blommar oh surrande binsom en skecth ur fantasin, där rullar vi runt bland dina mjuka kuddarOch där från ingenstans där lyser på månen på vår kärlekdansoch det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkransoch jag ska aldrig önska mig nån annanstansDär från ingenstans där lyser månen på vår kärleksdans och det finns ensmärre chans att vi förenas i din blomsterkransJag ska aldrig önska mig nån annanstansNågon har fingrat inatt vid dom daggvåta markersom ingen förut fått beträda.Hon vaknar i okända lakan, och ser sina sorgerhon inte trodde gick att förädla.Och allt hon glömt är som hon mår,med sina fingrar i hans hår.Han talar ömt, och hon förstår.En glänta syns i hennes snår.Här lever lyckan, lever livet. Det är vår för Hjärter Dam.Så, rusa på, rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam.Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram.Bara vinden är för tam!Inatt var det någon som lyssnade till hennes snåriga ordoch fördjupade tankar om livet.Inatt fick dom se att en kärlek var oanvänd,och ett ordförråd stod övergivet.Nu skiner morgonsolen in;vackrare nu än någonsin;när han kysser hennes bleka vinterskinn.Hjärter Dam, nu är han Din!Här lever vintern, lever frost, men det är vår för Hjärter Dam.Så, rusa på rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam.Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram.Bara vinden är för tam!Luften är klingande isblank omkring deras kroppardär dom går.Ser Du nåt som liknar en tår, så är det isen som droppar.För nu är det vårför deras mörka sår.Någon har fingrat inatt vid dom daggvåta markersom minner om livet och förtrollar en vinter.Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga,dunkla väg, i Hjärter Dams labyrinter.Dom har vadat genom slam,genom sot och grus och damm.Så må dom lyckas ända fram.Hjärter Dam, bara lev och sjung.Sjung en psalm för Hjärter Kung!Här lever lyckan, lever livet...(YYYYYYYYYYYYYYYY)tack o hej
Comment the photo
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/oooliviaa/409812912/
Visa toppen
Show footer