June
Monday 14 December 2009 photo 1/3
|
Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken
Där vi gick I sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul
Och allt var så konstigt
Men förbannat kul
Det kunde ha varit nån annan
Men det var jag
Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår
Där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår
Och vad är det som gör att man glömmer saker
Man glömmer att man trivs med livet ibland
När vi flydde från sanning, tid och besvär
För att ta måsten I andra hand
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
För att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi
Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer på, sen efteråt
Att vi hade rätt kul emellanåt
Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen
Vad gjorde mig så förfärligt glad
När vi gick med förhoppningar som drömmar
Om stearinljus och varm choklad
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
Tänk om vi inte gått I några vattenpölar
Som smala ben och kängor trampat I
Allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Nu har jag gått den vägen igen
Men det var inte samma sak, saknar någon vän
Jag önskar att det vore nån annan
Jag anar vem
Men jag vet inte än
Har du hört om han som ränner på stan och är på jakt efter varma händer
Har du hört om han som alltid kommer fel hur han än stämplar och eftersänder
Han säger: Allting går att leva på
men man nästan måste vara två
Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar
Har du hört om han som bränner sina skepp i samma stund som han fått dom att flyta
Om han som har ett fläck fritt liv men skulle dö för att kunna byta
Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet och säger:
Det här är allt jag vet
Jag vet hur man dövar…
Han är för ivrig för att vända om för dum för att förstå han är för ensam för att träffa nån för snäll för att gå på
Har du hört om han som drömmer
Han som undrar och tänker
Han vill veta vad du gömmer men han bländas när det blänker
Han vill bränna som det bränns när det steker och smälter
Han vill känna som det känns när det rasar och välter
Det finns många skepp att bränna det är långt till varje strand
Han vill så gärna känna vill så gärna ro i land
Jag faller med flit
och slunga mig rätt in i smeten
Kom hit, kom hit
Om du finns, om du kan, om du vill komma hit
Håll om mig inatt
blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig
När som jag tröttnat på Jag Min och Mig
Och vilsen väntar på värmande vän
Stormen tar fart över frosten igen
Klippa nån tråd
Så därför inatt, ska vi älska som fåglarna vill
med regler och råd
Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
Kom och skölj mig inatt
Så för din, för min, men inte för kärleks skull
Och allt blev så mycket och kvoten är full
Men det finns inget annat att hålla sig till
Det finns nu, det finns då, det finns sen om du vill
på tappra små ben
Och jag fördömt och förnekat är springande dar
blir kvällsfotogen
Allting du sagt eller gjort, eller vill hålla kvar
Vem ser mina kliv
och slunga mig rätt in i smeten
Kom liv, kom liv
Sparsamma svar håller hungern vid liv
Kom och värm oss inatt
Så för din och för min, men inte för kärleks skull
Det är tid för dom galna och månen är full
Ropar sansen på värme i svavel och skratt
Men när stormen tar fart över frosten inatt
Att se allting klart
Mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
Och flykten tar fart
Älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
Kom och utmana mig inatt
Så för din, och för min, men inte för kärleks skull
Med löften som stag, faller allting omkull
Och fåfängan söker en segertrofé
På kärlekens vis blir det lätt en kliché
Men det rör sig nånstans
Svart eller vitt, tycks ha somnat i fåror och skal
Men den rymmer en dans
Du får om du vill, det blir trångt, för min soffa är smal
Där vi gick I sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul
Och allt var så konstigt
Men förbannat kul
Det kunde ha varit nån annan
Men det var jag
Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår
Där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår
Och vad är det som gör att man glömmer saker
Man glömmer att man trivs med livet ibland
När vi flydde från sanning, tid och besvär
För att ta måsten I andra hand
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
För att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi
Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer på, sen efteråt
Att vi hade rätt kul emellanåt
Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen
Vad gjorde mig så förfärligt glad
När vi gick med förhoppningar som drömmar
Om stearinljus och varm choklad
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
Tänk om vi inte gått I några vattenpölar
Som smala ben och kängor trampat I
Allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Nu har jag gått den vägen igen
Men det var inte samma sak, saknar någon vän
Jag önskar att det vore nån annan
Jag anar vem
Men jag vet inte än
Har du hört om han som alltid kommer fel hur han än stämplar och eftersänder
Han säger: Allting går att leva på
men man nästan måste vara två
Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar
Har du hört om han som bränner sina skepp i samma stund som han fått dom att flyta
Om han som har ett fläck fritt liv men skulle dö för att kunna byta
Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet och säger:
Det här är allt jag vet
Jag vet hur man dövar…
Han är för ivrig för att vända om för dum för att förstå han är för ensam för att träffa nån för snäll för att gå på
Har du hört om han som drömmer
Han som undrar och tänker
Han vill veta vad du gömmer men han bländas när det blänker
Han vill bränna som det bränns när det steker och smälter
Han vill känna som det känns när det rasar och välter
Det finns många skepp att bränna det är långt till varje strand
Han vill så gärna känna vill så gärna ro i land
och slunga mig rätt in i smeten
Kom hit, kom hit
Om du finns, om du kan, om du vill komma hit
Håll om mig inatt
blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig
När som jag tröttnat på Jag Min och Mig
Och vilsen väntar på värmande vän
Stormen tar fart över frosten igen
Klippa nån tråd
Så därför inatt, ska vi älska som fåglarna vill
med regler och råd
Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
Kom och skölj mig inatt
Så för din, för min, men inte för kärleks skull
Och allt blev så mycket och kvoten är full
Men det finns inget annat att hålla sig till
Det finns nu, det finns då, det finns sen om du vill
på tappra små ben
Och jag fördömt och förnekat är springande dar
blir kvällsfotogen
Allting du sagt eller gjort, eller vill hålla kvar
Vem ser mina kliv
och slunga mig rätt in i smeten
Kom liv, kom liv
Sparsamma svar håller hungern vid liv
Kom och värm oss inatt
Så för din och för min, men inte för kärleks skull
Det är tid för dom galna och månen är full
Ropar sansen på värme i svavel och skratt
Men när stormen tar fart över frosten inatt
Att se allting klart
Mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
Och flykten tar fart
Älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
Kom och utmana mig inatt
Så för din, och för min, men inte för kärleks skull
Med löften som stag, faller allting omkull
Och fåfängan söker en segertrofé
På kärlekens vis blir det lätt en kliché
Men det rör sig nånstans
Svart eller vitt, tycks ha somnat i fåror och skal
Men den rymmer en dans
Du får om du vill, det blir trångt, för min soffa är smal
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/oooliviaa/430595722/
Visa toppen
Show footer