August
Sunday 24 May 2009 photo 1/1
|
Söndagar är då alltid lika tråkiga..
Sitter här ensam vid mitt fönster och dricker halvjumigt
Kaffe och tittar ensligt ut.
Drömmer om en plats vid solen då allt va som förut.
Tiden då allt va enkelt och ingen storstad tryckte ner en så hårt.
Tiden som nu är, sparka samhället en alldeles för svårt.
Vandra på vägen i natten, och tänker på livet som en gång var.
Livet är det vi lever, ja allt som nu finns kvar.
Man bara skynda på och fånga inte dagen.
Man tar tabletter för att sova och må bra i magen.
Är det normalt att leva som vi gör?
Varför lever inte människan längre som vi bör?
Alla dessa piller och droger vi alla tar.
Är det verkligen så klokt att vi dom ännu har.
Och kärleken? Den största drogen av dom alla.
Varför uppfann gud denna? När de flesta man träffar aldrig föralltid stanna?
Vänner kommer och vänner går, det hör till naturen men ja kan det ej detta förstå.
Dagen kommer alltid då man får säga adjö och släppa en gyllene tår.
Men än finns det hopp om livet fast nu börja tiden bli dyr.
Snart slockna ljuset och hanö släcker sin sista fyr.
Fast jag tar en dag i sänder och drömmer om tiden som vi alla har.
Kanske kommer dagen åter då allt blev som det en gång var.
Sitter här ensam vid mitt fönster och dricker halvjumigt
Kaffe och tittar ensligt ut.
Drömmer om en plats vid solen då allt va som förut.
Tiden då allt va enkelt och ingen storstad tryckte ner en så hårt.
Tiden som nu är, sparka samhället en alldeles för svårt.
Vandra på vägen i natten, och tänker på livet som en gång var.
Livet är det vi lever, ja allt som nu finns kvar.
Man bara skynda på och fånga inte dagen.
Man tar tabletter för att sova och må bra i magen.
Är det normalt att leva som vi gör?
Varför lever inte människan längre som vi bör?
Alla dessa piller och droger vi alla tar.
Är det verkligen så klokt att vi dom ännu har.
Och kärleken? Den största drogen av dom alla.
Varför uppfann gud denna? När de flesta man träffar aldrig föralltid stanna?
Vänner kommer och vänner går, det hör till naturen men ja kan det ej detta förstå.
Dagen kommer alltid då man får säga adjö och släppa en gyllene tår.
Men än finns det hopp om livet fast nu börja tiden bli dyr.
Snart slockna ljuset och hanö släcker sin sista fyr.
Fast jag tar en dag i sänder och drömmer om tiden som vi alla har.
Kanske kommer dagen åter då allt blev som det en gång var.
Visa toppen
Show footer