Kanske inte många som vet detta, men jag är sjukt nere, och har varit det väldigt länge.
Har haft problem med min depression de senaste 6 månaderna och känns verkligen inte som att det kommer bli bättre heller.
Det beror väl helt enkelt på saker som att föräldrarna har skilt sig, en nära väns moder har gått bort i cancer, skolan går åt helvete och varje dag är ett rent helvete.
Är inte här för att tigga om uppmärksamhet, utan mer att få ut lite saker som jag vill ha sagt, Facebook är inte bästa stället liksom.

Ska faktiskt säga att jag har fina och underbara vänner som gör detta mycket enklare. (Agnes, Oskar, Johan här på DV) och flertalet vänner hemma i Skåne.
Ni är styrkepelare i mitt liv, och jag vet att ni har egna problem att handskas med, och det värmer att ni har tid att lägga på mig.

Jag har det ändå bra, har tak över huvudet, pengar till mat och mitt extrema intreese i musiken (som gör det lite enklare att fokusera framåt).
Men ändå känns det för jävligt för tillfället.

Ser inte något positivt i slutet av denna så kallade tunnel.

Feel ya =/

BILDEN THO <333
Såg säasongavslutningen igår D:

Är bra att du kan erkänna det också för andra, det är ett steg i rätt riktning! Jag vill göra så gott jag kan för att pigga upp å sånt, å du är välkommen att hänga med mig och Otto med flera här i Skåneland. Plus så om jag är i närheten så åker jag gärna inom eller kommer upp nån gång på egen hand :)

Du är en grymt schysst person som är social och full av härlig humor. Å sen sätter skiten som hänt sina spår. Då är det tur du har vännerna, och låt dig inte låsas för att skaffa nya. Du kan även prata med en psykolog eller kurator på ungdomsmottagning/skola om du verkligen vill kunna säga allt du tänker å sånt! Jag lyssnar också om det är nåt.

I början av 2011 var det sjukt deppigt för mig. Var kär i mitt ex som hade bokstavligen börjat mysa med en av mina dåvarande bästa vänner när de låg bredvid mig i min dubbelsäng då jag sov (trodde de ja). Det var dessutom andra gången ett ex slutade bry sig om mig för en nära kompis. Svårt å förklara xD Det och lite andra faktorer fick mig att må pissdåligt. Men så bestämde jag mig att göra film med Otto å Psyk på allvar. Vi skapade fullstendigt verdelöst och RävÄlgen. Hade sjukt många projekt då på gång! Alla känslor la jag då på nåt bra och det hjälpte mig att gå från depp till gladare!

Men idag är jag glad att det skedde, det formade mig till den jag är idag! Vi behöver nog ibland lite skit att gå igenom för å bli starka! Allt kan ej komma på silverfat tyvärr. Vad jag vill ha sagt med detta är att du kan vända det negativa och faktiskt få ut nåt bra ur det. Ge aldrig upp och låt inte skolan trycka ner dig! Jag tror på dig Oscar <3 Här kommer det lökiga cliché ordet: Finns <3

dudeskij, finns alltid tillgänglig om du vill prata ut. Kan jag hjälpa så gör jag det, åff köörs.