May
Saturday 29 November 2008 photo 1/1
|
...KROSSA RASISMEN!
när?
nu!
När?
Nu!
NÄR NÄR NÄR?
NU NU NU!!!
jag blir upprörd när jag vet att människor ständigt utsätts för förtryck och påhopp. när jag vet att vi tillsammans kan göra skillnad. och när jag vet att vi tillsammans Måste göra skillnad, men vart var Vi? jag blir besviken när folk inte tar sitt ansvar, skuffar över det på andra, som, bryr sig mer?... orkar mer?... har mer tid?... jag blir förbannad när människor ser, men skiter i våran ständiga verklighet. Dom måste ju se! för jag vet att folk ser och det gör mig så arg, när vi har chansen! när vi har möjligheten! när vi har Det Rätta tillfället! så ställer vi inte upp för våra systrar och bröder. Det är snart jul. Imorgon är det första advent. Det är snart dags för gemenskapens högtid, det är snart dags för frälsningens högtid. men hur ska våra medmänniskor känna julefrid i dessa fördomens tillhåll? vart var Vi, när vi behövde oss som mest? Det är nu i dessa tider vi måste hålla oss framme och visa att Alla behöver och vill vara del av vår gemenskap. men vart i helvete var vi? Vi Måste kunna bevisa för oss själva vad vi betyder för oss! vi måste bevisa för Oss vad vi betyder för oss! Det är kallt och det är snart jul och Alla behöver en ljusglimt, ett hopp! Vi är vårt enda hopp! och vart var vårt hopp? Idag tog ca 20 personer Vårt ansvar och ställde sig upp mot orättvisorna. På dessa axlar bars ett brustet hopp för vart i helvete var Vi? var vi där? i tanken? i hjärtat? i nöden? i lusten? i längtan och åtrån, var Vi där? när vi behövdes som mest! 20 personer tog ett ansvar, efter moget övervägande hängde några av oss med men var var Vi? Detta är en vädjan. snarare än en tillrättavisning. En vädjan om solidaritet i en värld fylld av motsättningar! Detta är en vädjan om fred i Vår värld fylld av krig. Detta är en vädjan om kärlek, om en julens outtömliga kärlek då jag vet att vi åtrår den mer än nånsin!
Idag var ett tillfälle då Vi Kunde visa allt detta,
och jag vädjar till oss,
vart var Vi?
om ens i tanken,
var Du där?
när?
nu!
När?
Nu!
NÄR NÄR NÄR?
NU NU NU!!!
jag blir upprörd när jag vet att människor ständigt utsätts för förtryck och påhopp. när jag vet att vi tillsammans kan göra skillnad. och när jag vet att vi tillsammans Måste göra skillnad, men vart var Vi? jag blir besviken när folk inte tar sitt ansvar, skuffar över det på andra, som, bryr sig mer?... orkar mer?... har mer tid?... jag blir förbannad när människor ser, men skiter i våran ständiga verklighet. Dom måste ju se! för jag vet att folk ser och det gör mig så arg, när vi har chansen! när vi har möjligheten! när vi har Det Rätta tillfället! så ställer vi inte upp för våra systrar och bröder. Det är snart jul. Imorgon är det första advent. Det är snart dags för gemenskapens högtid, det är snart dags för frälsningens högtid. men hur ska våra medmänniskor känna julefrid i dessa fördomens tillhåll? vart var Vi, när vi behövde oss som mest? Det är nu i dessa tider vi måste hålla oss framme och visa att Alla behöver och vill vara del av vår gemenskap. men vart i helvete var vi? Vi Måste kunna bevisa för oss själva vad vi betyder för oss! vi måste bevisa för Oss vad vi betyder för oss! Det är kallt och det är snart jul och Alla behöver en ljusglimt, ett hopp! Vi är vårt enda hopp! och vart var vårt hopp? Idag tog ca 20 personer Vårt ansvar och ställde sig upp mot orättvisorna. På dessa axlar bars ett brustet hopp för vart i helvete var Vi? var vi där? i tanken? i hjärtat? i nöden? i lusten? i längtan och åtrån, var Vi där? när vi behövdes som mest! 20 personer tog ett ansvar, efter moget övervägande hängde några av oss med men var var Vi? Detta är en vädjan. snarare än en tillrättavisning. En vädjan om solidaritet i en värld fylld av motsättningar! Detta är en vädjan om fred i Vår värld fylld av krig. Detta är en vädjan om kärlek, om en julens outtömliga kärlek då jag vet att vi åtrår den mer än nånsin!
Idag var ett tillfälle då Vi Kunde visa allt detta,
och jag vädjar till oss,
vart var Vi?
om ens i tanken,
var Du där?
Visa toppen
Show footer