Bästa vänner, tills domedagen kom.
Du kasstade bort mig, som nått skräp till kartong.
Jag pallar inte längre, vill inte veta mer!
Här skiljs våra vägar, men du ska nog få se.
Jag klarar mig utan dig, jag klarar att le.
Mitt hjärta kommer gråta, men mitt bröst vara lätt.
Jag ångrar ingenting, ER HAR JAG SLÄPPT!

du sa att du bara skulle ta en paus... och i mina ögon går du verkligen fel till väga. Jag vet inte vad jag ska säga men om du fortsätter så här så finns det inget jag kan göra för att hjälpa dig :/ Sorry men så ere... ha de

jag har fan inte kastat bort dig, det är du som har förändrats till den grad att jag blir orolig för dig. men om du vill tro det, så visst.



du ångrar ingenting? jag tycker att du kan ångra allt taskigt du har gjort mot mig; alla gånger jag har skrivit brev till dig och du inte har svarat; alla gånger jag gett dig födelsedagspresenter och inte fått något tillbaka (minns du din Alla Hjärtans Dags - present?? den som du dissade);alla gånger du frågat om jag velat hänga på dig och x antal kompisar, ALLTID om jag vill vara med den och den och dig, ALDRIG ville du vara endast med mig... alla gånger du klagat på min kompis, hur skulle du reagera om jag hade sagt att jag var minst lika avundsjuk på dig och majda eller dig och sara eller dig och cissi?! det kan jag berätta att jag var, jag var grovt avundsjuk på er när jag var liten. men nu ska du bete dig som en barnunge och skriva det här på bilddagboken, well fine by me! du ska veta att jag har gjort jävligt mycket ursäkter åt ditt beteende åt våra gemensamma kompisar, endast för att jag bryr mig om dig. men inte längre. nu får du stå ditt kast och ta konsekvenserna av ditt uppförande.