Saturday 22 November 2008 photo 9/17
|
Utan Boateng inget Beitar, säger två allvarliga unga män med svarta sammetskalotter på huvudet.
De står och hänger vid ståltrådsgallret bakom ett av målen medan laget tränarintill
hemmaarenan Teddy Stadium i Jerusalem. Derek Boatengs små kortaflätor viftar när han springer omkring på planen i den bleka men varmaeftermiddagssolen. Hans tröja är svart och gul och bär nummer 20 -precis som i AIK.
- Det känns bra, som en fortsättning på AIK-tiden, säger han när träningen är slut.
Han berättar att han alltid har sina svartgula svettarmband från AIK med sig i väskan när han tränar eller spelar.
-De är min maskot, men jag vågar inte ha dem på mig längre, förfotograferna har ögonen på mig efter min lilla kupp under VM, sägerhan. När han spelade den första VM-matchen för sitt hemland Ghana förtvå år sedan bar han AIK-armbanden till landslagsdräkten, vilket väckteen del rabalder.
Beitar Jerusalem, som är ett av Israels ledandefotbollslag, ägs av den ryskisraeliske affärsmagnaten Arcadi Gaydamak.Lagets fans är ökända för sin högernationalism och sina hatramsor om"Död åt araberna". När Gaydamak för ett par år sedan var på väg attköpa över Israels bäste arabiske spelare satte fansen stopp för denaffären - de kunde inte acceptera en arabisk spelare i sitt lag,oavsett hur skicklig han var.
Men hatet gäller inte svarta spelare. Derek Boateng har med sin skicklighet ochspelkänsla blivit lagets motor och ledande stjärna, igenkänd av allasom bryr sig om fotboll.
Det är detta han gillar mest -människornas värme och spontanitet. Och klimatet - sommarens sol ochhetta, och de milda vintrarna.
- Mitt liv just nu är som en drömsom gått i uppfyllelse. Jag tackar Gud för att jag har fått den härchansen. Att bo i Jerusalem och spela fotboll är mycket speciellt förmig. Och för mina vänner i Ghana - för dem är Jerusalem en plats iBibeln, inte en stad där människor bor och lever i nutiden. Jerusalemär en helig stad också för mig, jag har besökt och bett på alla deplatser dit pilgrimer vallfärdar från hela världen.
Han bor näraJerusalems gamla muromgärdade stad med sin hustru och sina två barn.Barnen går i engelskspråkig förskola, och han själv pratar baraengelska, även på fotbollsplanen. Att lära sig hebreiska är för svårtoch knappast nödvändigt menar han, eftersom alla talar engelska, precissom i Sverige.
Beitar Jerusalem, som de två senaste åren vunnitden israeliska ligan, har den här hösten haft en motig start. Deförlorade sin andra Champions League-match mot Krakow med 0-5, ochligger nu på nionde plats i den israeliska ligan.
- Mitt mål är att vi ska ta oss tillbaka till toppen och komma med i Champions Leagueigen. Det kräver hårt arbete, men det är det enda som är viktigt förmig.
Derek Boateng säger att han har AIK att tacka för allt det han uppnått hittills.
-Att komma till AIK från Grekland innebar en stor förändring för mig -jag lärde mig att arbeta och träna hårt, och aldrig ge upp. Det jaglärde mig där betyder allt för mig i dag, och jag vill bara fortsättajobba för att jag och laget ska bli ännu bättre.
De israeliska fansen har också en annan mentalitet än de svenska, säger han:
-De älskar oss när det går bra, men uttrycker starka känslor avbesvikelse när spelet inte funkar. De kräver att vi ständigt ska vinna,men ger inget stöd i motgång. AIK-fansen svek aldrig sitt lag på detviset, och det stödet var väldigt viktigt.
När israelerna för tre år sedan började visa intresse för honom var han mycket tveksam:
- Jag trodde att detpågick ett krig här, och kunde inte tänka mig att flytta hit med minfamilj, så jag sa nej från början. AIK sa också nej, eftersom jag varen viktig spelare i laget. Jag tvekade länge men efter att ha frågatnågra av mina vänner, och ett par andra spelare som flyttat tillIsrael, fick jag en annan bild av situationen än den man får genom teveoch tidningar.
- Och jag ångrar inte ett ögonblick att jag antogerbjudandet från Beitar Jerusalem. De har tagit fantastiskt väl hand ommig, jag har bil, lägenhet, bra lön och allt man kan önska. Så jag harbestämt mig för att stanna en säsong till, trots att jag haft braerbjudanden från flera andra håll.
Vad som ska hända sedan vet han inte, men han ber mig framföra en hälsning till AIK:s spelare och fans:
- Jag saknar dem alla, älskar dem, och vill gärna komma tillbaka.
De står och hänger vid ståltrådsgallret bakom ett av målen medan laget tränarintill
hemmaarenan Teddy Stadium i Jerusalem. Derek Boatengs små kortaflätor viftar när han springer omkring på planen i den bleka men varmaeftermiddagssolen. Hans tröja är svart och gul och bär nummer 20 -precis som i AIK.
- Det känns bra, som en fortsättning på AIK-tiden, säger han när träningen är slut.
Han berättar att han alltid har sina svartgula svettarmband från AIK med sig i väskan när han tränar eller spelar.
-De är min maskot, men jag vågar inte ha dem på mig längre, förfotograferna har ögonen på mig efter min lilla kupp under VM, sägerhan. När han spelade den första VM-matchen för sitt hemland Ghana förtvå år sedan bar han AIK-armbanden till landslagsdräkten, vilket väckteen del rabalder.
Beitar Jerusalem, som är ett av Israels ledandefotbollslag, ägs av den ryskisraeliske affärsmagnaten Arcadi Gaydamak.Lagets fans är ökända för sin högernationalism och sina hatramsor om"Död åt araberna". När Gaydamak för ett par år sedan var på väg attköpa över Israels bäste arabiske spelare satte fansen stopp för denaffären - de kunde inte acceptera en arabisk spelare i sitt lag,oavsett hur skicklig han var.
Men hatet gäller inte svarta spelare. Derek Boateng har med sin skicklighet ochspelkänsla blivit lagets motor och ledande stjärna, igenkänd av allasom bryr sig om fotboll.
Det är detta han gillar mest -människornas värme och spontanitet. Och klimatet - sommarens sol ochhetta, och de milda vintrarna.
- Mitt liv just nu är som en drömsom gått i uppfyllelse. Jag tackar Gud för att jag har fått den härchansen. Att bo i Jerusalem och spela fotboll är mycket speciellt förmig. Och för mina vänner i Ghana - för dem är Jerusalem en plats iBibeln, inte en stad där människor bor och lever i nutiden. Jerusalemär en helig stad också för mig, jag har besökt och bett på alla deplatser dit pilgrimer vallfärdar från hela världen.
Han bor näraJerusalems gamla muromgärdade stad med sin hustru och sina två barn.Barnen går i engelskspråkig förskola, och han själv pratar baraengelska, även på fotbollsplanen. Att lära sig hebreiska är för svårtoch knappast nödvändigt menar han, eftersom alla talar engelska, precissom i Sverige.
Beitar Jerusalem, som de två senaste åren vunnitden israeliska ligan, har den här hösten haft en motig start. Deförlorade sin andra Champions League-match mot Krakow med 0-5, ochligger nu på nionde plats i den israeliska ligan.
- Mitt mål är att vi ska ta oss tillbaka till toppen och komma med i Champions Leagueigen. Det kräver hårt arbete, men det är det enda som är viktigt förmig.
Derek Boateng säger att han har AIK att tacka för allt det han uppnått hittills.
-Att komma till AIK från Grekland innebar en stor förändring för mig -jag lärde mig att arbeta och träna hårt, och aldrig ge upp. Det jaglärde mig där betyder allt för mig i dag, och jag vill bara fortsättajobba för att jag och laget ska bli ännu bättre.
De israeliska fansen har också en annan mentalitet än de svenska, säger han:
-De älskar oss när det går bra, men uttrycker starka känslor avbesvikelse när spelet inte funkar. De kräver att vi ständigt ska vinna,men ger inget stöd i motgång. AIK-fansen svek aldrig sitt lag på detviset, och det stödet var väldigt viktigt.
När israelerna för tre år sedan började visa intresse för honom var han mycket tveksam:
- Jag trodde att detpågick ett krig här, och kunde inte tänka mig att flytta hit med minfamilj, så jag sa nej från början. AIK sa också nej, eftersom jag varen viktig spelare i laget. Jag tvekade länge men efter att ha frågatnågra av mina vänner, och ett par andra spelare som flyttat tillIsrael, fick jag en annan bild av situationen än den man får genom teveoch tidningar.
- Och jag ångrar inte ett ögonblick att jag antogerbjudandet från Beitar Jerusalem. De har tagit fantastiskt väl hand ommig, jag har bil, lägenhet, bra lön och allt man kan önska. Så jag harbestämt mig för att stanna en säsong till, trots att jag haft braerbjudanden från flera andra håll.
Vad som ska hända sedan vet han inte, men han ber mig framföra en hälsning till AIK:s spelare och fans:
- Jag saknar dem alla, älskar dem, och vill gärna komma tillbaka.