Monday 27 August 2012 photo 3/6
![]() ![]() ![]() |
Följande inlägg är kopierat från min blogg, och jag tänkte att det kanske kan vara till hjälp för någon av er. Det handlar om vad man kan göra när man mår dåligt, när man känner sig alldeles ensam och övergiven.
Det är ett mänskligt drag att söka kontakt med andra. Även ensamvargar behöver någon gång lite närhet, att känna att man inte står helt solitär i den här världen. Alla behöver någon som förstår. Jag fick frågan om hur man står ut med ensamheten, det enorma tomrum som uppstår när ingen finns tillhanda. Vad gör man när det känns som om ingen bryr sig om en? Vad gör man när ingen har tid och det man behöver allra mest är en kram?
Hur jag gjorde?
Jag tampas fortfarande med min övergivenhetsproblematik. Jag har gått sjukskriven i två år, och ibland blir det långa dagar då jag bara umgås med mig själv. Det fungerar om de är utspridda, om de sker lite då och då, men i längden är det outhärdligt. Det börjar bli outhärdligt för mig och jag längtar mer och mer efter att klara av att plugga igen, vara en del av en gemenskap.
Det första och bästa är att se till att träffa någon. Någon som du mår bra av att umgås med, någon som kan koka en kopp te åt dig och hålla om dig så mycket du behöver. Någon du kan skratta med. Men när det inte går då?
Ring, smsa, chatta. All form av kontakt är bra och gör att det inte känns lika ensamt. Det är trots allt en annan människa bakom all teknik som lyssnar och bryr sig och utbyter tankar. Det här är väldigt basic och förmodligen något de flesta som har svårt för att vara ensamma har prövat på, och naturligtvis räcker det för det mesta inte till. Det är då jag har lärt mig att använda DBT.
Man accepterar situationen. Man accepterar att man inte vill vara ensam, men att man är det för tillfället och att det inte finns något att göra åt det (om det finns, så gör det!) Acceptans är iprincip den svåraste av de färdigheter som DBT lär ut, men också den allra viktigaste. Att vara själv är någonting som man inte kommer ifrån, oavsett om man valt det eller inte.
Man försöker hitta insikten som man behöver för att stå ut, nämligen att det här tillståndet inte varar för alltid. Du kommer inte sitta ensam varje fredagskväll i resten av ditt liv. Redan imorgon är en ny dag, med helt nya möjligheter. Att sätta sig och planera sin vecka kan vara en bra sak att göra. Boka in möten med vänner som inte kan träffas för tillfället, försöka bygga upp det sociala samspelet som fattas en i den nuvarande situationen. Att planera in aktiviteter eller saker man skulle vilja göra under morgondagen eller resten av veckan är också produktivt, även om det inte nödvändigtvis involverar andra människor.
Jag kan inte säga vad som är bäst att göra för just dig, men det sämsta du kan göra är att gräva ner dig under täcket och tycka synd om dig själv. Om det nu inte är något som brukar fungera för dig, men för de flesta människor handlar det bara om egensinne och det leder sällan till något konstruktivt. För mig gör det bara att jag känner att jag kastat bort min tid.
Vad kan man göra?
Ta en promenad, eller gå ut och spring. Kroppen mår bra av det, och det gör också att du kan bli av med en del av frustrationen när endorfinerna frigörs. Försök att känna marken under dina fötter, vinden och solen, om den nu är där, mot ditt ansikte, ditt hår. Uppmärksamma alla ljud och dofter omkring dig. Försök att vara i nuet, om inte under en promenad så i vad du än gör.
Sätt på glad musik. Jag har själv märkt vid många tillfällen hur musik kan omvända min sinnesstämning helt och hållet.
Låtsas att du inte alls är ensam, eller att du valt att vara det. Sätt på TV:n eller musik som bakgrundsljud. Det lurar dig att tro att du inte är så ensam som du skulle känna dig om det var helt tyst runt omkring dig. Du behöver inte engagera dig i det, bara ha det som bakgrundsljud. Ta ett bad eller en dusch. När jag mår dåligt duschar jag ofta, ibland flera gånger per dag, ibland flera gånger på en timme, för det får mig att må bättre. Jag brukar bara stå i duschen och låta vattnet skölja över mig, uppmärksamma hur det känns mot min hud, och, om jag behöver det, gråta.
Var kreativ. Skriv, måla, skulptera, sy, pyssla. Gör någonting som ger ett resultat. Skriv dagbok, gör en lista på allt du skulle vilja uppleva innan du dör, laga de där sakerna som bara ligger och väntar på att bli fixade och som du aldrig tar itu med, gör en födelsedagspresent till någon du tycker om. Försök att lägga perfektionisten åt sidan. Det behöver inte vara någonting bra, det behöver bara få lov att vara, finnas.
Meditera. Gör en andningsövning eller en meditation. Det behöver inte vara någonting stort. Det kan vara att äta ett äpple med hela din uppmärksamhet, lukta på det, känn på det, väg det i handen, för det sakta mot munnen och observera hur dina sinnen reagerar när dina tänder tränger igenom skalet. Hur det känns mot läpparna, tänderna, smaken som når tungan, doften. Hur det känns i munnen när du tuggar äppelbiten, hur konsistensen förändras. Var så uppmärksam du kan, och om tankarna flyger iväg, så led dem bara tillbaka till nuet och äpplet.
Ibland kan man också kombinera det här med acceptans, vilket jag nämnde i bloggen en gång. Att jag satt och gjorde ingenting och tänkte att det fick lov att vara så, att bara vara.
Städa. Även om det kanske inte känns som det roligaste, är det oerhört bra att sätta igång att diska eller städa. Du kanske inte mår bättre direkt under tiden du gör det, men efteråt kommer det kännas skönt. Även om du inte gör så mycket av det som behöver göras, så gör du mer än om du inte gör någonting alls, och det är ett fantastiskt bra sätt att få känna sig kompetent, vilket kan vara just vad man behöver när man känner sig ensammast i världen. Negativa tankar sätter lätt igång en spiral och man börjar tänka på annat som är fel runt omkring en, med ens tillvaro, ens personlighet och ens liv. Man får absolut inte fastna i ett värdelös-tänkande, för det är så kontraproduktivt att det nästan inte är sant. Gör någonting,
distrahera dig. Om ingen annan lösning finns, så är det det bästa. Någonting som funkar för mig är att spela meningslösa spel på facebook eller i mobilen. Det ska vara någonting som inte tar så lång tid, men som är fängslande, till exempel Bejeweled eller Tetris. De spel jag spelar är oftast minutlånga, men efter en omgång startar jag en ny, sedan ännu en, och helt plötsligt har timmar gått. TV-spel är också jättebra, men det är lättare med de spel som inte kräver så mycket tankeverksamhet, utan bara får dig uppslukad,. Det sista du vill är att köra fast, och det kommer bara väcka ännu mer frustration. Hur du distraherar dig kan vara olika, men om du kommit till den här punkten då ingenting du försökt har hjälpt, så måste du acceptera att du inte kan förändra situationen på det sättet du vill. Det bästa du kan göra är kanske att ta den där koppen med te och lägga dig med en laptop, mobilen, ett DS eller vad det nu kan vara, och spela tills du blir så trött att du inte kan hålla ögonen öppna, eller, om du klarar av det, att läsa en bok, se på TV eller någonting annat som kan fånga din uppmärksamhet. Gör det som känns bäst för dig.
Och när du läst igenom min lista, prövat dig fram eller bara funderat;
Gör din egen!
Med allt det jag glömt och allt det som skulle kunna tänkas fungera för dig. Brainstorma. Vad brukar få dig att må bra? Vad kan du göra som stillar din övergivenhetsångest, som inte är destruktivt? Det är okej att tycka att de idéer man får är simpla. Det gör ingenting. De är fortfarande värda att provas på. Och kom ihåg, bara för att någonting inte funkar för dig just nu, betyder det inte att det inte funkar för dig alls. Nuet kräver bara någonting annat. Försök om och om igen. Utöka din lista med nya aktiviteter, men stryk bara de som du märkt absolut inte hjälper dig, eller ännu hellre; stryk bara de som för dig bort från ditt mål. De som inte tar dig någonstans kan stå kvar, för även om det inte blev bättre, blev det iallafall inte sämre, och det är det som är huvudsaken.
Jag känner att den här listan skulle kunna bli hur lång som helst, men någongång måste jag sätta punkt, och nu väljer jag att göra det för den här gången. Jag skulle bli oerhört glad om du ville lämna en liten kommentar om vad du tycker om det här inlägget. Har det hjälpt dig och på vad sätt? Vad var det som fungerade? Glöm inte att jag fortfarande slåss mot det här själv, men jag säger
Jag lovade dig aldrig att det skulle vara enkelt. Jag lovade dig att det skulle vara värt det.
All min kärlek.
Annons
att lära sig acceptans är svårt. ett litet helvete. men jag har börjat nu. jag har börjat acceptera min situation. och det gör allt så mycket lättare. det är lättare att kämpa då. det gör att jag vill kämpa.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/overlevare/509027564/