Monday 24 September 2012 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Idag har varit en väldigt väldigt jobbig dag. Jag hade planerat att vara duktig här hemma och baka och sådant, men jag borde kanske räknat med att psyk skulle vara påfrestande. Idag hade jag ett sk. "Feedbacksamtal" eftersom jag gått utredning för en ny terapi jag kanske ska börja med, MBT.
Det var en psykologsnubbe från PBV (den nya enheten) och min nuvarande läkare som var med på samtalet. Bland det första psykologen sade var att jag gav väldigt högt utslag på passiv aggression, även om jag inte uppfyllde kriterierna. Den enda diagnos jag har är alltså Borderline, med väldigt stark depression, och där uppfyller jag 5 av 9 kriterier, som är precis vad som krävs för att ha diagnosen. En gång uppfyllde jag alla nio! Det känns så bra att vara så mycket bättre.
När han frågade mig om jag ofta trycker undan ilska och vänder den inåt, kunde jag bara skratta åt att jag faktiskt satt där och var asförbannad. Han sa vissa saker som han trodde stämde in på mig efter Rorschach-testet vi gjorde i våras. En del stämde, annat inte.
Jag är erbjuden att börja introduktionskursen i oktober. Det kommer jag att göra. Sen ska vi ha ett likadant samtal igen och se om jag är redo att gå i den terapin i januari. Det kanske inte är rätt terapi, det kanske är värt att testa, annat kanske kan göra mig bättre tills dess. Han måste diskutera vissa saker i sitt team, och jag måste i mitt nuvarande team jobba med mig själv.
Jag är glad att jag lyckades ta upp hur dåligt jag tycker min terapeut har förstått mig, att läkaren skulle framföra det till diskussion, och att de inte tyckte att saker jag hade sagt i situationerna var oklara alls. Jag fick fram hur viktigt det är för mig att jag får behandling nu under hösten, och hur jag upplever att jag fått bota mig själv under hela detta året, utan något stöd och hjälp och att jag kommit till insikt att jag verkligen behöver traumabearbetning. Min läkare ska ta upp det med teamet, och det om något känns enormt skönt. Jag behöver veta hur jag ska kunna komma över sådant som jag upplevt, och hur jag ska förlåta min pappa för hans svek, och om jag inte kan det; hur jag ska kunna leva med det.
Nästa måndag innan arbetsterapin ska bi prata medicin. Den här veckan får jag alltså försöka att ta min sömnmedicin regelbundet och gå upp i tid, och se om det kan ge någon effekt, eller om det blir så stört som inatt, att jag gick upp lagom tidigt (10 på en söndag!) och inte kunde somna förrän fyra morgonen därpå, trots medicinen. Min arbetsterapeut är tillbaka från sin semester, så jag borde snart få veta hur det blir med kedjetäcket. Det känns som att de äntligen lyssnar på mina behov och tar dem på allvar. Som att även om jag inte kommer vara redo för MBT/i rätt stadie av mitt liv för den typen av behandling, kommer det inte att stå så stilla för mig som det gjort sedan juni 2011. Jag ska nog börja bildterapi i oktober, och jag ska börja introduktionskursen till MBT 14:e.
Jag gick till mitt möte fullständigt förtvivlad över min situation. Jag kom därifrån gråtande över hur jobbigt jag upplever det vara just nu, men hoppfull, över att jag inte kommer behöva sköta allt själv den här gången.
Annons
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/overlevare/509830324/