jag mamma färga mitt hår , hon fick se mina ärr på handleden hon fråga vad som hade hänt, jag sa att jag hade ramlat , men de trodde hon inte på och jag erkännde varför de såg ut så ,
jag såg hennes tårar bli fyllda i hennes ögon , jag ville inte såra henne men jag gjorde det ändå ..
varje dag tänker jag på det men , hon vet att jag har det svårt och hon försäker hjälpa såmycke hon kan.
och det stärker mitt hjärta så inihelvetesmycke
så nu är det dags att vakna upp och börja om men det är svårt .
hon vet om att jag har det svårt med pappa, och det är därifrån jag får alla ärr
eftersom jag har snott alla rakblad ochskär mig med.
men nu ska jag bli färgad så dom försvinner och ärren blir vita så de
inte syns så mycke .
förstår inte varför jag hållerpå med sånt men när jag mår skit , händer det .. </3
finns inget att göra åt
gjortär gjort , och de kommer alltidvara med mig ända tills jag dör..