Jag kan inte lita på dig.
Jag kan inte lita på någon. Det är inte dig det beror på. Det är deras fel. Även om dom inte menade något illa så har dom förstört mig. Rädslan att bli lämnad tar liksom över på något sätt. För jag är rädd. Rädd för att bli sårad, för att bli lämnad ensam, rädd för att må dåligt. Rädd för att jag inte ska kunna ta mig igenom det denna gången. Men det är inte dig det beror på. Alla kan svika. Även den man litar mest på. Det har jag lärt mig. Gång på gång. Alla kan ljuga, spela, fejka. Det är lätt. Ibland lättare än att tala sanning, lättare än att vara äkta. Det är lättare att spela någon annan än att vara sig själv. Att gömma sig bakom en fasad där ingen kan se dina brister. Där ingen kan se din rädsla.
Jag kan inte lita på dig. För jag har blivit sviken för många gånger. Lämnad ensam kvar. Och jag är livrädd för att fastna där. I ensamheten. Och inte kunna komma därifrån. Så rädd för att till slut bli så krossad att jag inte kan resa mig upp igen som jag har gjort innan. Jag vågar inte lita på dig. Jag vågar inte släppa in dig. Hela vägen. Jag har aldrig släppt in någon för ingen har stannat tillräckligt länge. Och när jag väl har släppt in dig. Så har jag ingen kontroll längre. När du väl vet allt kommer jag inte kunna skydda mig. När jag väl har släppt in dig så kommer du att ha så stor plats i mitt liv att jag krossas när du lämnar mig. Jag kan inte släppa in dig. För jag har för mycket att förlora..
Mig själv.

:( men pauie.. smsa mig om du vill prata.