Wednesday 10 December 2008 photo 1/3
|
du tog mig iväg till ensamheten. iväg till hemligheten. iväg till evigheten. så lågnt, lågnt bort ifrån verkligheten.
iväg.
du betyder inget. inget längre.
jag kan andas. andas fast gråten stockar sig i halsen. även om jag vet att den inte behöver finnas.
varför den endå är där det vet jag inte. kanske sorg att det blev som det blev.
sorg.
och förtvivlan skulle jag kalla det, men aldrig så någon hörde. inte någon mer än mig själv.
du förstod aldrig. eller vägrade förstå. vägrade. inte ens för en sekund inse att det var så det var.
det var det som orsakade mina tårar, och mina sömlösa nätter.
du gjorde så min blick ibland flackade. fast jag kämpade med hela mig, för att hålla den på plats. i ditt ansikte.
ingen har någonsin fått mig att känna mig som du lyckades göra. och du hade kunnat låta bli. fri vilja. du vägrade. och det vet du så väl.
du vet.
så väl.
så se inte på mig med dina ögon. för jag klarar inte det. aldrig mer. även fast du inte betyder nått. även fast det passerat år av skilda vägar. för jag ville aldrig varai dina ögon. jag ville aldrig bli sedd, sedd av dig. för du trodde att du skulle förvandlas till sten. och du hade inflytande. det var det värsta. se inte på mig. blunda.
nu.
jag log när jag insåg för så längesedan hur patetiskt det var.
du.
jag ler nu.
min styrka finns. och har alltid varit starkare. och det känns fortfarande fantastisk.
så länge gick jag och väntade på något. jag kanske till och med väntar ibland fortfarande. idag var en sån dag.
men inte.
aldrig.
och det gör ingenting.
jag skulle skrattat. skrattat rakt i ditt ansikte, och tala om för dig att gå din väg. för jag har alltid levt utan dig. fast sida vid sida.
det jag har väntat på. som idag. skulle inte betyda det minsta.
det är nästan vackert på något vis.
vackert och vemodigt. vemodigt och vackert.
om inte du gör det, gör jag det.
så nu blundar jag.
nu.
iväg.
du betyder inget. inget längre.
jag kan andas. andas fast gråten stockar sig i halsen. även om jag vet att den inte behöver finnas.
varför den endå är där det vet jag inte. kanske sorg att det blev som det blev.
sorg.
och förtvivlan skulle jag kalla det, men aldrig så någon hörde. inte någon mer än mig själv.
du förstod aldrig. eller vägrade förstå. vägrade. inte ens för en sekund inse att det var så det var.
det var det som orsakade mina tårar, och mina sömlösa nätter.
du gjorde så min blick ibland flackade. fast jag kämpade med hela mig, för att hålla den på plats. i ditt ansikte.
ingen har någonsin fått mig att känna mig som du lyckades göra. och du hade kunnat låta bli. fri vilja. du vägrade. och det vet du så väl.
du vet.
så väl.
så se inte på mig med dina ögon. för jag klarar inte det. aldrig mer. även fast du inte betyder nått. även fast det passerat år av skilda vägar. för jag ville aldrig varai dina ögon. jag ville aldrig bli sedd, sedd av dig. för du trodde att du skulle förvandlas till sten. och du hade inflytande. det var det värsta. se inte på mig. blunda.
nu.
jag log när jag insåg för så längesedan hur patetiskt det var.
du.
jag ler nu.
min styrka finns. och har alltid varit starkare. och det känns fortfarande fantastisk.
så länge gick jag och väntade på något. jag kanske till och med väntar ibland fortfarande. idag var en sån dag.
men inte.
aldrig.
och det gör ingenting.
jag skulle skrattat. skrattat rakt i ditt ansikte, och tala om för dig att gå din väg. för jag har alltid levt utan dig. fast sida vid sida.
det jag har väntat på. som idag. skulle inte betyda det minsta.
det är nästan vackert på något vis.
vackert och vemodigt. vemodigt och vackert.
om inte du gör det, gör jag det.
så nu blundar jag.
nu.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/paeoniaa/304899193/