Mikaela på Åreskutan där hon trivdes som bäst.
Mikaela hade så många planer

Mikaela Vedin, Njurunda, har som tidigare meddelats på nyhetsplats omkommit i en olycka. Hon var 16 år gammal och sörjs närmast av sina föräldrar och sin bror Mattias.
Relaterat

En regnig dag den 6 augusti 1994 föddes en liten tjej vid namn Mikaela. Vacker som en docka och stort sett alltid nöjd och glad. En del av hennes första levnadsår bodde vi i Moses lake utanför Seattle, USA, och där firade hon sin första födelsedag. När hon var två år flyttade vi till vårt älskade Björkön där närheten till natur och vatten blev viktig för Mikaela. Hon lärde vid den här tiden känna Kim som blev en av hennes bästa vänner.

1998 föddes hennes lillebror Mattias som hon älskade högt och styrde med järnhand. Samma år flyttade vi till Columbus MS, USA. Ny skola, nya vänner, nytt språk som hon lärde sig flytande på ett par månader och då med södernaccent.

Under den här tiden åkte vi hem på sommarloven. Mikaela brukade leka, fiska och bada tillsammans med sina kompisar i byn Rumpan hos sin mormor och morfar där hon älskade att vara. Som nära grannar hade hon även sin farmor och farfar där hon spenderade mycket tid. Far- och morföräldrar och all övrig släkt och vänner har haft stor betydelse i Mikaelas liv.

Våren 2002 flyttade vi tillbaka till Sverige och Mikaela började ettan på Kyrkmons skola. Hon trivdes bra och fick god hjälp av sin vän Hannah Toomey som var tolk då Mikaela hade svårt att uttrycka sig på svenska. Mikaela spelade fotboll och laget hon tog till sitt hjärta var Njurunda IK (NIK). Lill-Micka blev hennes smeknamn och hon var som en iller på planen. Även skidåkningen kom in i hennes liv. Många läger och cuper har gjort att kompiskretsen blev stor.

På högstadiet umgicks Mikaela med sina gamla och nya klasskompisar, det blev ett riktigt järngäng som hon älskade att vara med. När Mikaela var 13 år var hon på ett skidläger i Vålådalen och tränades av Järpens skidgymnasister. När hon kom hem därifrån sa hon bestämt: "Dit ska jag!"

Bra betyg och bra resultat i skidspåret var det som krävdes. Mikaela gick in med en vilja och målmedvetenhet som vi aldrig tidigare har skådat. Några funderade på hur hon kunde hålla på med en sån "töntsport", svaren de kunde få var: "Får jag se ditt sexpack?" (magrutor) eller "Ska vi tävla uppför slalombacken?".

Vid 15 års ålder lade hon fotbollsskorna på hyllan. Hennes vardag blev sova, skola, läxor, träna och umgås med kompisar när hon hade tid, allt för att ta sig in på skidgymnasiet i Järpen. Hon började klättra i skidframgångar och bytte klubb från Njurunda till Stockvik för att öka sin träningsdos. Höjdpunkten för henne var ungdoms-SM i Borlänge 2010. Mikaela och två av hennes bästa vänner, Elin Sundberg och Isabell Persson, tog hem SM-guld i stafetten. Hon var så himla glad och blev ännu mer målinriktad. Våren kom, gymnasieintagningarna kom och Mikaela kom in, hon hade fixat det.

Sommaren 2010 var hon mycket med sin bror Mattias, kompisar, var på läger, åkte moppe hit och dit och njöt i fulla drag av sommarlovet. Dagarna närmade sig skolstart. Hon var väldigt förväntansfull över sin flytt, ingen rädsla eller ånger, bara beslutsamhet.

Mikaela och jag åkte upp med hennes flyttlass till Järpen. Vi målade, piffade upp och installerade henne i ett rum på Röjsmo elevhem. Mikaela trivdes fantastiskt bra från första stund. Fjällmarkerna blev hennes nya liv och hon njöt av de vackra fjälldagarna. Hon trivdes så bra att hon bara kom hem tre gånger under höstterminen. Lite konstigt för oss övriga i familjen men vi var överlyckliga för hennes skull.

Tiden i Järpen var nog höjdpunkten i hennes liv. Mikaela levde sin dröm och under dessa sju månader kändes det som att hon hade hittat hem, med många underbara kompisar, hur mycket skidåkning och träning som helst och fantastiska tränare, sin själsfrände Elin Axlund som hon kom så nära.

Mikaela hade allt utstakat och planerat med alla mål hon skulle uppnå och jag tvivlar inte att hon nått dit bara hon fått leva. Det finns inte ord för hur stor saknaden är.

denna text från hennes mamma lena som hon skrev på st.nu

Annons

Bilden saknar taggar

december 2014