people change. you just got to live whit it. jag säger att du förändras till dig, för enligt mig har du det. inte så mycket nejnej men lite känns de så. jag hoppas du inte tar åt dig på ett dåligt sätt för det är inte så jag menar. du kanske inte äns har förändrats, de kanske bara är så att de känns så för mig för att vi inte har samma kontakt längre och faktiskt inte umgås någonting alls längre. &jag därför inte känner dig lika bra längre jag vene. men jag saknar dig, de gör jag faktiskt. jag saknar vår kontakt vi hade när den var som tajtast, jag kände verkligen att jag kunde lita på dig å vad jag tror så kunde du lita på mig med men jag vet inte. allting som hänt sista tiin, jag vet de gjort dig deppig och så och jag har inte blitt glad avre för jag gillar inte å se bra mänskor vara nere. men jag vet också att jag faktiskt inte kunnat hjälpa ett jeffla skit även fast jag velat. jag har väl antagligen inte vart så bra på att säga rätt saker i dom här lägena, ja jag vene. jag blev så glad när du berättade att du sket i allt å var lycklig nu du verkligen anar inte hur glad jag blev, de finns inget bättre än att få veta sånt. jag antar att jag skrivere här anonymt för jag hoppas du förstår ändå att de är just dig jag menar. men jag vene du kanske inte äns orkar läsa .. who knows. aja, vad jag försöker komma fram till egentligen är att jag saknar dig. att jag inte menar illa när jag säger att du förändrats, alla gör ju de någon gång jag bara .. nej jag vene. du betyder mycket för mig. & de har du alltid gjort. även fast de inte märks! <3

det är inte meningen att förändras. jag vill seriöst inte det. och jag hoppas du vet det. men jag vene, det bara har blivit så. och eftersom jag inte vill det så är det därför jag inte gillar när folk säger det till mig. det är inte för att jag blir sur på personen som säger det. utan jag blir sur på mig själv när jag får höra sanningen av andra som ser med andra ögon.
vi är aldrig med varandra längre. varför? det finns ingen riktigt förklaring. men jag saknar ju dig.
och alla människor bara försvinner från mig hela tiden, dom som jag bryr mig mest om. och du är en av dom som betyder så sjukt mycket för mig. tänker inte ens bry mig om att försöka förklara hur mycket du betyder. och det har alltid känts som att du finns kvar för jag har känt mig säker med dig.
men idag fick jag känslan av att jag förlorar dig. men nu är det inte pga av dig. nej, det är jag som typ stöter bort dig eller vad man nu ska säga. och säg inte emot det. för det är så. men varför?
här är anledningarna; jag förändras. åhfyfan.
& eftersom folk försvinner så börjar jag umgås med andra istället.

och jag har alltid litat på dig till 100% och du har aldrig nånsin svikit mig. du har ju förfan alltid funnits där. och vad gör jag? ser på och tror att du inte bryr dig om vad jag gör.
jag hoppas bara inte att du har känt att du inte räcker till. ja, duvet med det som har hänt sista tiden.
ingen har kunnat göra nånting. inte ens jag själv. men jag uppskattar verkligen att du finns. att du lyssnar. att du förstår. sen kräver jag inte att du säger nåt smart. det behövs liksom inte för jag känner mig trygg med att du bara finns där.
det värmer att du blev glad när jag berättade att jag är lycklig. och det är såna här småsaker du gör hela tiden. saker som värmer.

och nu känner jag mig som en idiot och jag har skrivit hur mycket som helst.
men min poäng är att jag är glad att du finns för mig. jag försöker att finnas för dig hela tiden också. jag ska anstränga mig mer. och jag lovar dig att jag älskar dig mer än dom som jag har börjat umgås mer med nu. nämner inga namn. men du betyder så mycket mer för mig än vad dom gör. du har funnits i mitt liv längre. <3