1 August 2008
vaknade. skit. inget humör alls. fan vad tråkigt. jag tog bussen in till stan. gick till min cykel och cyklade hem. hela tiden envist blinkande för att återigen misslyckas med at
allt som snurrar i min skalle. jag säger att jag är trött. men hur jävla trött tror de att jag kan bli egentligen. men vad ska jag säga. jag vet ju själv ingenting.
du lovade att vara här, för mig i alla lägen. så vart fan har du tagit vägen. har jag kommit till den dag. då jag måste kämpa mina egna slag. när verkli
du i mina tankar är som flugorna i hästens ögon. irriterande. lyckas man vifta bort dig. kommer du tillbaka igen.
tre små flickor kom fram till mig. frågade vad jag hette. om jag kände hästarna. om jag hade klappat dem. vilka som var snälla. och om jag kunde leda dem till en snäll
sen var det siri också åtta år och josefin som tog min hand när hästarna kom för nära henne, fem år gammal.
Direct link:
http://dayviews.com/pandasomfan/2008/8/1/