Wednesday 2 January 2013 photo 1/1
|
7 dagar kvar tills skolan börjar.. Sitter här och är orolig hur det ska gå den här teminen, med alla attacker och mitt självskadebetéende..
När jag får mina attacker så hamnar jag i en helt annan värld, jag tänker inte lika klart som "vanligt" och jag bryr mig inte om någon annan än hur jag mår just då.. Annars är jag en person som lyssnar och finns där för alla, men det finns aldrig någon där för mig när jag verkligen behöver det.. Tyvärr..
Jag lider av depression och panikångest och har tidigare lidit av ät-svårigheter, det led jag av i cirka 1-2 år och jag gick hos en terapeut (stavning) eller vad det nu än var, jag var drygt 10 år då om jag minns rätt.. Jag kunde inte äta överhuvudtaget, så det jag levde på då var särskilda "festisar" med allt möjligt i som kunde hjälpa mig igenom dagarna, jag var nära på att åka in till akuten vissa dagar och läggas in, men jag tog mig igenom det själv och med stöd.
Om jag tog mig igenom det så borde jag kunna ta mig igenom det här tycker jag också.. Ibland jämför jag mig själv med andra, andra som T.ex blir slagna och så.. Jag blir varken slagen elr illa behandlad, så det känns bara så konstigt och jag tycker inte att jag borde behandlas som att jag är deprimerad eftersom vissa andra lider utav saker som är mycket värre än jag upplever, dom blir rent utav misshandlad, och jag är deprimerad över min panikångest och andra personliga skäl... Det känns inte som att jag borde klassas som en person som mår dåligt när det finns många fler som har det mycket värre.. Depressionen kom till mig till en början av en sak förra hösten och nu när jag börjat fått panik-attacker så har jag blivit ännu mer dystrare och deprimerad, jag är rädd för att gå till skolan och nu ska vi ha nationella prov om några veckor, jag har ingen aning alls om hur det ska gå.. Jag vill inte dehär längre..
Har tappat livslusten helt och hållet, ibland får jag tankar om självmord fast jag inte ens planerar på det.. Det är sjukt iallafall.. Jag har världens bästa familj och släkt och jag känner mig älskad utav dom, men det känns inte som att jag duger till någonting alls när det gäller mina vänner :/
Annons
Anonymous
Thu 10 Jan 2013 23:14
Vart i samma perioder. Spelar väl ingen roll ifall du har det bättre än andra? Lika väl som folk blir skadade fysiskt, blir du plågad psykiskt.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/panikangest/512127570/