Thursday 19 September 2013 photo 1/1
|
Jag kan inte vila, jag kan inte sova, jag kan inte blunda. För det svider.
Jag håller igen allt och det får mig att explodera.
Allt är borta, det känns så svårt att inte kunna känna mitt hjärta mer. Det är dött.
Jag kan inte avsluta detta för jag är redan borta. Jag har redan dött.
Jag är som vindpusten som knuffar dig ut över stupet. Det är över nu.
Allt är borta. Jag lever ej mer för döden kallade på mig. Själen är borta, som allt annat.
Jag trodde att spegeln var min vän, Mia säger åt mig att trycka ner 2 fingrar i halsen, problemen försvinner för stunden.
Alla röster skriker åt mig, jag vill inte lyssna, jag pressar händerna mot öronen och skriker.
Lämna mig ifred. Mitt rum är mitt hem, och trygghet.
Sömnen försvann för flera år sedan och jag minns inte hur det känns att vara utvilad.
Ana säger åt mig att svälta och träna. ’’Fetto’’, ’’äckel’’, ’’du är för fet för kärlek’’, ’’dö’’, ’’men bra gjort jävla fettohelvete’’.
Jag orkar inte mer.
Vad är mer själviskt? Att lämna livet eller tvinga en person som lider att vara kvar?
Mina nävar blöder, mina armar blöder, mina ben blöder.
Nervositeten jag får varje dag får mig att skaka, Jag ger upp. Det är över nu, allt är borta.
Directlink:
http://dayviews.com/panikangest/516131697/