July
Monday 1 February 2010 photo 1/1
|
kmr ni ihåg när man va liten, och man lekte lekar me andra små barn? ibland när nånting inte gick som man ville i leken, eller att man ramla eller nåt sånt och man gick till sin mamma och grät, så sa hon ibland "men lilla du, den som säger leken ger, den får leken tåla". kmr nån ihåg de? ja hatade de uttrycket. de betydde ju att JAG hade fel, det va inte alls synd om mej, om ja går me på att leka kuddkrig så måste ja lixom acceptera att få en kudde i huvudet. otroligt orättvist. men efter ett tag så började ja säga de själv, de va jättebra o säga när man tyckte att ens kompis va för gnällig.
iaf, ibland så kanske man hade turen att få leka me nån lite äldre, coolare person. och då ansträngde man sej istället för att den personen skulle tycka att leken va rolig (för man fick ju oftast tjata lite på de äldre o coolare, dom ville ju oftast inte leka me småbarn så man fick oftast tjata ganska länge o lova att dom skulle få bestämma allt) . om dom tyckte att nåt va fel så anpassade man sej genast, man ville ju inte riskera o förlora denna enormt statusingivande personen. vad som helst va ju kul så länge den va me.
så funkade världen när man va liten. iaf var de så för mej.
men då undrar jag, vem va de som frågade mej om ja ville leka den oerhört spännande leken LIVET???? nej just de, ingen. och om nån gjorde de, så informerade den personen verkligen inte tillräckligt om riskerna och vad man skulle få utstå i den här leken. för om ja hade vetat de så hade ja minst bett om lite betänketid innan ja gick me på att vara med. istället är man alltså med lurad, med tvingad att vara med, precis som nån äldre, cool kusin. och om de nu va så himla viktigt att man skulle vandra runt här, borde man inte få va me o bestämma lite då? ska man verkligen behöva utstå vad som helst, om man inte ens bett om o få va här? nej ja tycker inte de. så kom inte o säg "den som säger leken ger, han får leken tåla" nu inte, för ja sa aldrig att leken ger! nej, ja bad aldrig om att få va me. ja blev inte ens tillfrågad. så de så.
(nej ja har inga självmordstankar och de har inte hänt nåt särskilt idag. ja e bara trött och arg. arg.)
<3
iaf, ibland så kanske man hade turen att få leka me nån lite äldre, coolare person. och då ansträngde man sej istället för att den personen skulle tycka att leken va rolig (för man fick ju oftast tjata lite på de äldre o coolare, dom ville ju oftast inte leka me småbarn så man fick oftast tjata ganska länge o lova att dom skulle få bestämma allt) . om dom tyckte att nåt va fel så anpassade man sej genast, man ville ju inte riskera o förlora denna enormt statusingivande personen. vad som helst va ju kul så länge den va me.
så funkade världen när man va liten. iaf var de så för mej.
men då undrar jag, vem va de som frågade mej om ja ville leka den oerhört spännande leken LIVET???? nej just de, ingen. och om nån gjorde de, så informerade den personen verkligen inte tillräckligt om riskerna och vad man skulle få utstå i den här leken. för om ja hade vetat de så hade ja minst bett om lite betänketid innan ja gick me på att vara med. istället är man alltså med lurad, med tvingad att vara med, precis som nån äldre, cool kusin. och om de nu va så himla viktigt att man skulle vandra runt här, borde man inte få va me o bestämma lite då? ska man verkligen behöva utstå vad som helst, om man inte ens bett om o få va här? nej ja tycker inte de. så kom inte o säg "den som säger leken ger, han får leken tåla" nu inte, för ja sa aldrig att leken ger! nej, ja bad aldrig om att få va me. ja blev inte ens tillfrågad. så de så.
(nej ja har inga självmordstankar och de har inte hänt nåt särskilt idag. ja e bara trött och arg. arg.)
<3
vet du vad
jag vet att du har en rolig kompis han e kristen och heter gabbe
och vet du varför han e rolig för han har inte fattat att tror gör man i kyrkan xD och att han tror på en massmördare vilket e patetiskt^^
Livet är ingen lek, livet är ett spel. Du har ett val.
Antingen så följer du de regler och etiska riktlinjer som du har eller så gör du inte det. I och med att du väljer att följa dem så blir det som att du svarar:
"Ja, jag vill vara med och spela.".
Du kan anpassa ditt levnadssätt samt vilka du umgås med och därigenom "bryta" mot de regler som du har nu.
"Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: "Följ mig."
När Petrus vände sig om, fick han se att den lärjunge som Jesus älskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutat sig mot hans bröst och frågat honom: "Herre, vilken är det som skall förråda dig?"
Då nu Petrus såg den lärjungen, frågade han Jesus: "Herre, huru bliver det då med denne?"
Jesus svarade honom: "Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig."
Jag tror att det är lite liknande händelse med dig och din kompis...
Jag vill inte döma jag visar bara vad jag tror är rätt.
Och att inte du har sett Gud??
Det står så här att Gud kan inte komma till ett stolt hjärta.
Den som har syndarnöd och vet att jag är en syndare och ångrar det och ropar så ska han visa sig för honom.
Man kan inte säga till Gud kom så kommer han utan han är en helig gud.
Man får tänka på det också :D
Kram <3
Men jag ser till att skapa mina egna regler istället för att lyda dom dära dumma reglerna andra hittat på ;)
puss!
Btw. får man träffa dig på Lördag eller??
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pannkakormesylt/440796726/
Visa toppen
Show footer