January
Friday 5 March 2010 photo 1/1
|
Att bära på en tung och plågande sorg är som att bli uppäten levande. I början tror man knappt att man alls klarar det. Bara att orka sova. Bara att orka gå upp och klara av skakningarna tillräckligt för att kunna sätta på eyeliner.
Men ändå finns det, i backspegeln, något bra i lidandet. Det som äts upp är till del de dåliga sakerna. Jag kom ut på andra sidan med lite mindre självcentrering, lite mindre ärelystrad, lite mer tacksam för de andetg av kärlek som ändå kommer i min väg.
Sen fortsätter det
Sorgen lever kvar och muteras för att komma runt de vita blodkropparna. Den anfaller när an minst anat det, eller rättare sagt på precis de dagarna man fruktar det mest.
Och nu äter den upp sånt som man egentligen skulle vilja ha kvar. Den barnsliga tron på att morgondagen alltid an vara bättre. Förmågan till hämningslös entusiasm över det allra minsta. Känslan av att äga sin egen kropp.
Jag klarar inte av att han rör vid mig.
Jag hatar den hårda kalla verkligheten. Jag lever mitt i den, thank you very much. Min hårda kalla verklighet. Jag hatar att vara reaistisk. Jag hatar att jag inte ens kan drömma längre. Jag vågar inte. Jag skulle så mycket hellre våga.
Jag är ingen bra flickvän. Ja var en bra flickvän.Jag gjorde honom lycklig och jag var lycklig och lyckan strålade liksom ut från oss på det där ingen-kan-röra-oss-sättet. Vi var det där paret alla ville vara. Vår kärlek och lycka gjorde oss självförsörjande, självtillräckliga. Men PÄLLA!
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/papafukkah/446297418/
Visa toppen
Show footer