August
Thursday 7 August 2008 photo 1/1
|
inne i ett tyst krig med annika... jag orkar inte med henne, jag orkar inte höra.... så fort hon pratar med mig så är det bara föratt säga nått nedlåtande. Hon får mig bara att tycka ännu sämmre om mig själv, i hennes värld är jag bara ett bihang, en blidtarm som måste opperaras bort eller åtminstone formas till nått acceptabelt. jag är "bara ett misstag från min pappas liv innan hon träffade honom" som hon så fint beskrivit det. Det är fel på allt jag gör, så nu orkar jag inte mer, jag tänker sluta spela och klistra på ett flask yttre bara för att försöka passa in hennes vardag, för jag lyckas aldrig ändå. Det va i förrgår som jag tappade tålamodet och kännde att jag inte orkade mer, det va en liten grejj som fick henne rasande.
Vi åt middag och drack saft till matan, efter att jag druckit så torkade jag mig med handen och då sa hon med sin nedlåtande ton "andvänd servetten när du ska torka dig" då blev allt svart för mig, jag tänkte inte längre, i normala fall skulle en liten del till innut i mig bli helt förlamad och jag skulle som de lilla kryp jag är bara tagit servetten och sen varit tyst. Men jag kunde inte, jag orkade inte ta mer pikar och skit ifrån henne... allt som hon sagt till mig sen jag träffade henne första gången spelades upp i mit huvud, så jag drack en klunk till, torkade mig med handen runt munnen tittade henne i ögonen och sa bara "oj" inget mer bara det lilla. men i just den stunden käne jag att jag va mig själv... jag fick ta av mig masken för några sekunder.
det känns som om det bara räcker nu... jag orkar inte mer ! men jag vet inte vad jag ska göra så för tillfället undviker jag annika och försöker inte prata med henne.
Vi åt middag och drack saft till matan, efter att jag druckit så torkade jag mig med handen och då sa hon med sin nedlåtande ton "andvänd servetten när du ska torka dig" då blev allt svart för mig, jag tänkte inte längre, i normala fall skulle en liten del till innut i mig bli helt förlamad och jag skulle som de lilla kryp jag är bara tagit servetten och sen varit tyst. Men jag kunde inte, jag orkade inte ta mer pikar och skit ifrån henne... allt som hon sagt till mig sen jag träffade henne första gången spelades upp i mit huvud, så jag drack en klunk till, torkade mig med handen runt munnen tittade henne i ögonen och sa bara "oj" inget mer bara det lilla. men i just den stunden käne jag att jag va mig själv... jag fick ta av mig masken för några sekunder.
det känns som om det bara räcker nu... jag orkar inte mer ! men jag vet inte vad jag ska göra så för tillfället undviker jag annika och försöker inte prata med henne.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/papermonster/249315885/
Visa toppen
Show footer