Monday 12 May 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Hej hej! Sitter här i min ensamhet med tankar som snurrar på högvarv i huvudet. Mm, kan man inte ha nog med problem innan nya kommer? Jaja, orkar inte bry mig om nått snart ;) känns som att man bara kan dra något gammalt över sig och ligga därunder i ett antal år tills allting känns bättre igen. det vore inga fel att allting vart som vanligt igen? Varför ska allt vara så svårt för. Älskar min familj över allt annat och hoppas på att allting kan bli som förr igen, men hur ska det kunna gå. Men med två föräldrar som är helt omaka par verkar det vara ganska så omöjligt att vara den ultimata kärnfamiljen? Och en jävla låtsas morsa som verkar vara helt jävla bombad i huvudet. Varför är allting så här? Att vara barn är nog det förjävligaste som finns eller? Inte för att jag är ett barn längre men ibland känns det lite som att man inte borde vart född ens. Tänk vilka sorgsna känslor och stunder man behövt slippa. Alla ni som inte är skilsmässo barn förstår kanske hur jag menar, men ni som inte har en aning har jag inte begärt att ni ska veta hur det känns. Är glad för eran skull att ni inte vet hur det känns, för detta det är ett rent jävla helvete. Brukar tänka såhär; Emme, du är faktiskt 20 år och det är många år sen nu hela din värld bröt samman, lägg detta bakom dig, tänk positivt och sluta beskymmra dig över saker du inte kan ändra på. Det är rätt bra att tänka, men tankarna försvinner inte, bara en liten stund. Känns som om jag vore ett litet barn igen som låg gråtandes i min säng med pappa på sängkanten som strök i mitt hår och sa: - Jag lovar Snalle, allt kommer att bli bra en dag. Jo tjena, vad är det som har blivit bra igentligen? Inte ett jävla någe. Finns så mycket fina stunder som man glämmer, man bara kommer ihåg som dåliga. Alltid har jag vart pappas flicka men sen en dag så förändras allt. Som en till liten big bang! Allting bara rasar och man har inte en pappa som bryr sig ett skit verkar det som. Vet inte om han är rädd att hålla samma kontakt fortfarande eftersom jag valde att bo hos mamma. Men det ska ju inte spela någon roll, Jag är väl fortfarnade lilla Snalle som han brukar säga. Barn väljer inte livet som skilsmässo barn, trots att man kanske kan känns att det är ens fel. Barn hamnar emellan och mår så jävla dåligt. Jag kommer nog att må dååligt för alltid för allt som hänt men jag säger bara en sak, Älskar frida, marcus och erica så jävla mycket, händer det dom något så blir jag inte männsika igen. Är så jävla ledsen nu så måste nog sluta skriva. Ska aldrig skaffa egna barn. Inte för att jag tänker negatvit på framtiden, men att sätta mina barn i samma sits som vi sitter i det har jag inte hjärta att göra. Någon måtta får det väl vara. Men som sagt barnen väljer inte sitt liv men det är dom som blir dom sårbaraste och dom mest utsatta. Tänk lite extra noga på konsekvensenserna innan ni skaffar barn där ute. Det är endå dom som kommer betyda mest för er eller hur?
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/pappaasflickaa/206275861/