Min sanning : Utanpå så tror ni att jag e så glad men egentligen kämpar jag att klara av en enkel dag. Ni ser hur jag skrattar o ni ser hur jag ler men inne i min kropp så orkar jag inte mer. Jag vill dölja min smärta så ni tror att det är perfekt för mig men hur ska jag kunna spela? Vet jag änns de själv? Spelet e svårt o de finns inga regler, människor gör som dem vill utan att någon ser de. Jag går in på mitt rum o kryper upp i sängen, jag vill bara vara ensam men då kommer ångesten. De säger åt mig att va glad men det är inte lätt att vara om man känner som jag gör kan man ingenting klara. Jag vill att ni ska tro att jag e en lycklig tjej med framtid men sanningen är, tåren bränner nog för alltid. Ingen vet det innersta, inte änns dem närmsta, om jag säger min sanning.. de e alldeles för hemska. Jag vet inte om jag vågar ta mitt liv o vara feg men mitt liv e precis som en jävla lek! Kan alla ba sluta någon gång? Och lämna mig ifred!Jag älskar dem som bryr sig men ni andra har fel.. Vilken väg ska jag vandra nu? O vart ska jag gå ? Är det någon som vet? E det något du kan svara på? Mamma kollar ner på mig o jag känner hur hon spottar, lika så me pappa, att ni e föräldrar de e fan på låssas!

Annons

The photo has no tags

January 2012