Sunday 5 January 2014 photo 3/12
|
2013 recap
mars
Om 2012 var året jag sydde så var 2013 onekligen mitt garn-år! Jag lärde mig spinna ordentligt och har producerat mängder av garn, växtfärgat och stickat och virkat. Stickandet har det dock blivit alldeles för lite utav pågrund av *buhu* allt mitt sjuka, men jag är tacksam för det som blivit. Mestadels blev det under mars, april, maj; de månader jag mådde som minst dåligt, rent smärtmässigt.
Mentalt sett var nog mars min brutalt sämsta månad. Jag var självdestruktiv, ensam och betedde mig som ett svin, speciellt mot Adam, som valde att göra slut med mig. Även om det bara var för en kväll. Det var på riktigt. Han menade allvar. Men jag antar att jag befann mig i en vändpunkt. Om han gjort slut en månad tidigare hade jag varit för trött och sjuk för att orka/kunna göra något åt saken och om han väntat en månad så hade jag nog mått tillräckligt bra för att kunna ta mig igenom det. Vi pratade om det och jag tror det var precis vad vi behövde, båda två. Ett uppvaknande om att inte ta varandra för givet. Det var inte mig han gjorde slut med. Det var min sjukdom. och min depression. Sorgligt men sant.
Fick sparken från svampplockarjobbet, då huvudvärken hindrade mig från att plocka tillräckligt fort. Men det tror jag var bra för mig, det var kanske lite mycket ansvar egentligen. Det kändes bra när de ringde och sa det, för jag hade verkligen jättedåligt samvete för att jag kände själv att jag inte drog hela lasset. Drömde mardrömmar och trams.
Tack vare att jag mådde så pass bra rent smärtmässigt så började jag sakta men säkert träffa människor igen, jag började genomföra saker och sökte till universitetet.
mars
Om 2012 var året jag sydde så var 2013 onekligen mitt garn-år! Jag lärde mig spinna ordentligt och har producerat mängder av garn, växtfärgat och stickat och virkat. Stickandet har det dock blivit alldeles för lite utav pågrund av *buhu* allt mitt sjuka, men jag är tacksam för det som blivit. Mestadels blev det under mars, april, maj; de månader jag mådde som minst dåligt, rent smärtmässigt.
Mentalt sett var nog mars min brutalt sämsta månad. Jag var självdestruktiv, ensam och betedde mig som ett svin, speciellt mot Adam, som valde att göra slut med mig. Även om det bara var för en kväll. Det var på riktigt. Han menade allvar. Men jag antar att jag befann mig i en vändpunkt. Om han gjort slut en månad tidigare hade jag varit för trött och sjuk för att orka/kunna göra något åt saken och om han väntat en månad så hade jag nog mått tillräckligt bra för att kunna ta mig igenom det. Vi pratade om det och jag tror det var precis vad vi behövde, båda två. Ett uppvaknande om att inte ta varandra för givet. Det var inte mig han gjorde slut med. Det var min sjukdom. och min depression. Sorgligt men sant.
Fick sparken från svampplockarjobbet, då huvudvärken hindrade mig från att plocka tillräckligt fort. Men det tror jag var bra för mig, det var kanske lite mycket ansvar egentligen. Det kändes bra när de ringde och sa det, för jag hade verkligen jättedåligt samvete för att jag kände själv att jag inte drog hela lasset. Drömde mardrömmar och trams.
Tack vare att jag mådde så pass bra rent smärtmässigt så började jag sakta men säkert träffa människor igen, jag började genomföra saker och sökte till universitetet.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1100D
Focal length 20 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/500 s
ISO 6400