september
Oktober 2007
Man kan inte se klart längre än ikväll.
Säg vad du tror att du tänker imorgon,
men jag vet att du antingen går eller blir kvar.
(det är ju så enkelt. ege
Jag ser fram emot när DU kommer hit.
På historialektionen. (Jag har alltid sagt att Ida är en riktigt pedagog. Förklarar så klockrent ibland att jag nästan trillar av stolen.)
Kenneth: Hur ser en viking ut?
Ida: Jag var på hälsocentralen och fick penis igår.
(Penis, pennis, pencilin. Tänk vad fel det kan bli ibland.)
Ida: Jag har erkänt för Pontus att jag är röv.
(Idas innersta hemlighet?)
Ida började stort:
"Jag ska ta hand om världen. Vara en sultan i atmosfären!"
"Döden är så stor och alldeles blå. Vem kan vara rädd för den då?"
Jag hann nästan inte med. Orden bara flödade ur hennes mun i takt med mitt pianoklinkande.
Nej klinkande är fel. Dunkande. Krossande.
"Var inte rädd för mörkret. Det finns ett ljus i allt mörker. Det är jag, det är jag som är ljuset."
"Ibland kan jag känna mig död. Men nu vill jag flyga med fåglarna till sjöss och leva. Till sjöss."
"En flygande matta som bär oss två. Den bär mig. Och jag bär dig."
Because I am the wizard of ooh's and ah's and fa la la's!
Jag och bror. Sommaren -06. Känns jättelängesen. Det är lite av en flyktbild i varddagen. Det är för mycket mörker för mig nu. För mycket på väg
Visa toppen
Visa sidfoten