September
Monday 3 November 2008 photo 1/1
|
how I wish
känner mig rätt happy happy idag. eller jag vet inte.. rätt likgiltig, egentligen. det har varit en helt okej dag, svinkall men rolig. jag måste erkänna att jag börjar inse vad jag behöver ändra på i mitt liv. inte för att någon behöver veta eller antagligen ens är intresserad, men vafan! läs eller dra, liksom. anyway. idag drog älskade Robert hem till Blekinge igen. dumpapp. jag saknar honom redan. jag önskar att jag inte vuxit upp så snabbt. nu är det redan för sent för att vara liten, jag går över den linjen på pappret om några få månader. jag längtar med skräckblandad förtjusning.
och jag ser ljust på framtiden. bara jag, tillsammans med mina två eviga följeslagare, kan bestämma min framtid, vad jag ska göra och hur jag ska hantera olika situationer som jag kommer att hamna i. jag tror att jag har mognat, men halkat, kommit tillbaka och växt så otroligt mycket på bara den här sommaren. jag tror jag har farfar att tacka för mycket. inte för att han gjort något speciellt, utan mest för att han med sin närvaro givit mig så mycket insikt i hans liv. jag behövde se med hans sorgsna ögon för att kunna bygga min personlighet. och ja.. jag vet att det här låter som sentimental smörja, men vafan! that's how I feel.
ikväll ska jag till Jenny, käka sallad och godis och kolla Harry <3 I can't wait.
21th N.
"du var min räddning"
känner mig rätt happy happy idag. eller jag vet inte.. rätt likgiltig, egentligen. det har varit en helt okej dag, svinkall men rolig. jag måste erkänna att jag börjar inse vad jag behöver ändra på i mitt liv. inte för att någon behöver veta eller antagligen ens är intresserad, men vafan! läs eller dra, liksom. anyway. idag drog älskade Robert hem till Blekinge igen. dumpapp. jag saknar honom redan. jag önskar att jag inte vuxit upp så snabbt. nu är det redan för sent för att vara liten, jag går över den linjen på pappret om några få månader. jag längtar med skräckblandad förtjusning.
och jag ser ljust på framtiden. bara jag, tillsammans med mina två eviga följeslagare, kan bestämma min framtid, vad jag ska göra och hur jag ska hantera olika situationer som jag kommer att hamna i. jag tror att jag har mognat, men halkat, kommit tillbaka och växt så otroligt mycket på bara den här sommaren. jag tror jag har farfar att tacka för mycket. inte för att han gjort något speciellt, utan mest för att han med sin närvaro givit mig så mycket insikt i hans liv. jag behövde se med hans sorgsna ögon för att kunna bygga min personlighet. och ja.. jag vet att det här låter som sentimental smörja, men vafan! that's how I feel.
ikväll ska jag till Jenny, käka sallad och godis och kolla Harry <3 I can't wait.
21th N.
"du var min räddning"
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pedrosfreakshow/289979071/
Visa toppen
Show footer