Tuesday 1 November 2011 photo 4/5
![]() ![]() ![]() |
Jag måste ta det ifrån början så att alla ni förstår.
Varför tårar rinner ner och mitt hjärta fylls av sår.
Har gått så många år sen första gången jag blev sviken.
Men den känslan den är kvar.
Har haft sen jag var liten.
Har aldrig känt mig älskad eller värdefull.
Har varit rädd att skaffa vänner för jag är inget imot dom.
Jag har växt upp med ett hjärta utan bitar.
Har fått kämpa för att leva.
Har fått kämpa för att finnas.
I tid och ålder började jag skära mig själv.
Jag skärde upp min egna arm.
Såg blodet rinna varje kväll.
Jag har stått ensam med ett mörker runt omkring.
Har hört hur tåget kommit närmre.
Tagit sats och skrikit till.
Men min feghet gör att jag finns kvar idag.
Men den jag lever för är inget för jag har ingenting kvar.
Är fast i fängelset i huset där jag bor.
Kan inte ta mig härifrån vill bara bort från denna jord.
Alla jag har litat på och vågat ge min kärlek.
Dom har krossat mig totalt och aldrig riktigt pratat ärligt.
Jag har levt i lögner och gått på dom gång på gång.
Hur kan jag va så dum och tro att någon bryr sig om mig.
Annons