Monday 8 December 2008 photo 1/1
|
Det jag trodde var bara en dröm och aldrig någon verklighet. Det var inte sant och ömsesidigt utan allt var baserat på en lögn och brist på förståndet. Allt handlade nog om en lokalbedövning för dina sår.
Jag letar ständigt efter nya förklaringar till din tynade gloria. jag kunde inte veta att min kyss skulle förvandla dig tillbaka till en groda. jag har aldrig någonsin varit så lycklig och känt mig så hel för att vara i någon annas sällskap. jag kan inte beskriva dig och din personlighet med något konkret. jag kan inte beskriva det du gör i något verb. jag kan inte beskriva den känlsan du ger mig när jag känner mig knäsvag i något adjektiv. jag har mött både svin och idioter, men du är en klass för sig. Bara för att jag har gett upp dig betyer inte det att jag har slutat tänkta eller skriva. bara tanken av att veta att du inte finns mer gör mig förstörd, fastän du bara finns i mina drömmar i fortsättningen. min största rädsla är att ditt utseende försvinner från mitt minne. den dagen du försvinner på riktigt kommer jag tacka dig från djupet av ditt hjärta fastän det kommer jag ont. tacka dig för att jag äntligen kan återgå till min vardag och andas ut på rikigt utan att kännde ångest för att inte veta om du mår bra. den tiden kommer jag kunna ta tag i mitt liv igen och ställa allt till rätta. då kommer jag sluta fundera på om du verkligen bryr dig och om de du säger är sant. jag vill alltid tro det bästa om det du säger och det du gör, fastän det är en lögn. jag kommar alltid hitta nya förklaringar och ursäkter till varför det är okej att såra mig. va hände med min värdighet och varför låter jag dig såra mig. I verkligheten struntar du i hur jag mår och om jag saknar dig eller inte. du hoppas säkert på att jag kommer tröttna. jag med. Jag har gått så länga och letat fel på mig själv för din skull. för att kunna förstå hur du tänker och varför du resonerar så som du gör. det handlade aldrig om mig. det är inte jag som har problem, det är du. det handlade aldrig om att jag inte ville lita på dig, jag gjorde det. den ända anledningen till att jag skulle göra det var för att du skulle kunna såra mig och bete dig precis som alla andra. Du svek mig, du gjorde mig ledsen, du gjorde mig beskriven men framför allt du förstört den tillit som du fick mig att bygga upp igen. gjorde jag någon gång illa eller besviken?
det handlar inte om att jag inte är värd dig eller att jag är bättre än dig som folk säger. för jag vet, att du inte är värd mig och den kärlek som jag vill ge.
det värsta är att jag inte ännu har hittat någon förklaring om jag vill leva med eller utan dig.
Jag letar ständigt efter nya förklaringar till din tynade gloria. jag kunde inte veta att min kyss skulle förvandla dig tillbaka till en groda. jag har aldrig någonsin varit så lycklig och känt mig så hel för att vara i någon annas sällskap. jag kan inte beskriva dig och din personlighet med något konkret. jag kan inte beskriva det du gör i något verb. jag kan inte beskriva den känlsan du ger mig när jag känner mig knäsvag i något adjektiv. jag har mött både svin och idioter, men du är en klass för sig. Bara för att jag har gett upp dig betyer inte det att jag har slutat tänkta eller skriva. bara tanken av att veta att du inte finns mer gör mig förstörd, fastän du bara finns i mina drömmar i fortsättningen. min största rädsla är att ditt utseende försvinner från mitt minne. den dagen du försvinner på riktigt kommer jag tacka dig från djupet av ditt hjärta fastän det kommer jag ont. tacka dig för att jag äntligen kan återgå till min vardag och andas ut på rikigt utan att kännde ångest för att inte veta om du mår bra. den tiden kommer jag kunna ta tag i mitt liv igen och ställa allt till rätta. då kommer jag sluta fundera på om du verkligen bryr dig och om de du säger är sant. jag vill alltid tro det bästa om det du säger och det du gör, fastän det är en lögn. jag kommar alltid hitta nya förklaringar och ursäkter till varför det är okej att såra mig. va hände med min värdighet och varför låter jag dig såra mig. I verkligheten struntar du i hur jag mår och om jag saknar dig eller inte. du hoppas säkert på att jag kommer tröttna. jag med. Jag har gått så länga och letat fel på mig själv för din skull. för att kunna förstå hur du tänker och varför du resonerar så som du gör. det handlade aldrig om mig. det är inte jag som har problem, det är du. det handlade aldrig om att jag inte ville lita på dig, jag gjorde det. den ända anledningen till att jag skulle göra det var för att du skulle kunna såra mig och bete dig precis som alla andra. Du svek mig, du gjorde mig ledsen, du gjorde mig beskriven men framför allt du förstört den tillit som du fick mig att bygga upp igen. gjorde jag någon gång illa eller besviken?
det handlar inte om att jag inte är värd dig eller att jag är bättre än dig som folk säger. för jag vet, att du inte är värd mig och den kärlek som jag vill ge.
det värsta är att jag inte ännu har hittat någon förklaring om jag vill leva med eller utan dig.