Tuesday 1 December 2009 photo 1/1
|
Det är dags att tänka efter, men jag vill inte tänka mer.
jag har valt att ge dig för mycket tid av min tankeverksamhet. den tid jag kunde valt att bygga upp en mur och gå vidare, utan dig. men istället har jag tänkt posetivt, och gett dig snälla tankar hela tiden och litat på hoppet. trodde att det skulle bli bra igen, när du kom hem. jag hade verkligen hoppats på de.
Hur kan man vilja vara så respektlös och såra någon på det sättet? Låsats om ingenting och spelat allan, råkar byta samtalsämna och lämnar mig och mina känlor utanför.
och DU, ger mig falska förhoppningar och DU pratar om att ha blivit sviken och sårad? du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig. Ärlighet varar längst och det var det jag bad om hela tiden, men ändå kallade du mig älskling och sa att du skulle skulla komma hem till mig.
jag blir ledsen när du trampar på mig, jag blir sårad när du inte kan vara ärlig. jag vill inte ha ditt medlidande, vad är det du inte förstår?
jag vill inte tro att ni bara är vänner nu, allt för eran vänskap. då lurar jag mig själv.
nu tackar jag för den fina ärligheten, som en loska i mitt ansikte. jag torkar bort den lika väl som mina tårar och går vidare.
du var min dröm, jag trodde de skulle bli en verklighet tack vara dina förhoppningar. jag är inte dum, men du får mig att se dum ut i dina ögon. men jag ska nog klara detta igen. även dig ska jag väl kunna sudda ut och begrava, drömma om nätterlånga och sakna så att det gör ont.
men jag står inte ut att veta hur bra du mår eller om din fina framtid med någon annan.
jag har valt att ge dig för mycket tid av min tankeverksamhet. den tid jag kunde valt att bygga upp en mur och gå vidare, utan dig. men istället har jag tänkt posetivt, och gett dig snälla tankar hela tiden och litat på hoppet. trodde att det skulle bli bra igen, när du kom hem. jag hade verkligen hoppats på de.
Hur kan man vilja vara så respektlös och såra någon på det sättet? Låsats om ingenting och spelat allan, råkar byta samtalsämna och lämnar mig och mina känlor utanför.
och DU, ger mig falska förhoppningar och DU pratar om att ha blivit sviken och sårad? du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig. Ärlighet varar längst och det var det jag bad om hela tiden, men ändå kallade du mig älskling och sa att du skulle skulla komma hem till mig.
jag blir ledsen när du trampar på mig, jag blir sårad när du inte kan vara ärlig. jag vill inte ha ditt medlidande, vad är det du inte förstår?
jag vill inte tro att ni bara är vänner nu, allt för eran vänskap. då lurar jag mig själv.
nu tackar jag för den fina ärligheten, som en loska i mitt ansikte. jag torkar bort den lika väl som mina tårar och går vidare.
du var min dröm, jag trodde de skulle bli en verklighet tack vara dina förhoppningar. jag är inte dum, men du får mig att se dum ut i dina ögon. men jag ska nog klara detta igen. även dig ska jag väl kunna sudda ut och begrava, drömma om nätterlånga och sakna så att det gör ont.
men jag står inte ut att veta hur bra du mår eller om din fina framtid med någon annan.