January
Saturday 1 August 2009 photo 3/17
|
Någon att lita på!
Del 3
''In the middle of a gunfight.
In the center of a restaurant.
They say.
Come with your arms raised high.
Well they're never gonna get me.
Like a bullet through a flock of doves. To...!''
Tove stängde av alarmet på mobilen, klockan var halv sju, hon måste upp. Sista gången hon kollade på klockan inatt var den halv fem. Sen hade hon somnat. Två timmar! Hon var trött, men hon visste att hon var tvungen att gå upp. Hennes mamma satt vid frukostbordet och läste tidningen.
''God morgon'' sa hon.
''God morgon'' svarade Tove trött. Hon gjorde iordning två smörgåsar och satte sig vid bordet.
''Sovit gott?'' undrade hennes mamma.
''Ja.'' ljög hon. ''Du då?''
''Jo, jag har sovit bra.'' Hennes mamma kollade på Tove, sen ner i tidningen igen. Efter några minuter kom Ellinor ner.
''Är mackorna slut? Tog du de sista mackorna Tove? Jävla tjockis! Vad fan ska jag äta nu va? Vad fan ska jag äta nu? Tove!!''
''Meh, får du la ta reda på själv!'' svarade Tove.
''Men! De va fan du som tog de sista!'' sa Ellinor.
''Jaha, och?'' svarade Tove spydigt.
''Men...!'' var allt Ellinor hann säga innan deras mamma skrek:
''Nu håller ni käften! Båda två! Jag orkar inte med era bråk hela jävla dagarna! Tove ge henne din andra smörgås.''
''Va? Men den ska jag ha, hon kan la ta rostat bröd eller?'' sa Tove.
''Jag vill inte ha rostat bröd!'' skrek Ellinor.
''Men fan va du ska vara jobbig! Ge nu Ellinor din ena smörgås! Nu!'' skrek hennes mamma. Tove kastade ena smörgåsen på Ellinor. Tog den andra, halvuppätna i handen sprang till hallen och tog sin ryggsäck, sen gick hon ut.
Hon började gå mot skolan, hon gick inte igenom parken längre, inte när hon var själv. Hon tog istället en omväg runt den stora parken, så långt ifrån skogen som möjligt. Hon kom till skolan tre kvart före första lektionen. Hon satte sig på en gunga på lekplatsen och såg hur en bil stannade på parkeringen. Johan gick ut ur bilden och kollade sig omkring, hans blick stannade på Tove. Hon stelnade till, kollade sig omkring efter någon annan, hon såg ingen. Johan tog några steg fram och stannade. Kollade mot henne och log sitt äckliga leende. Tove blev illamående och yr och sprang därifrån, hon kollade bakåt, Johan stod kvar och log.
''Aj!'' Tove sprang rakt in i David, en kille i hennes parallell-klass. En av 8:ans populäraste killar. ''Oj, förlåt... De va inte meningen.'' stammade Tove fram.
”Eh, ingen fara'' sa han, och log. ''Varför sprang du? Vet du om att du är likblek i ansiktet? Har du sett ett spöke eller?'' sa han sen.
''Eh, nej, de har jag inte'' svarade hon.
''Men varför sprang du?''
''Får jag inte springa eller?'' svarade hon snabbt.
''Jo... Men du såg jävligt rädd ut. Tänkte att något kanske var fel.'' sa han och ryckte på axlarna. ''Neej...'' svarade hon tvekande.
''Varför är du här så tidigt föresten?'' sa hon för att byta samtalsämne, hon kände honom inte egentligen.
''Nee, mamma skjutsade mig idag, men hon börjar tidigt, så hon var tvungen att lämna av mig nu.'' svarade han.
''Varför är du här nu då?'' frågade han.
''Pallade inte vara hemma, så jag stack till skolan tidigare.'' svarade hon.
''Okej...'' Det blev tyst.
Tove's mobil började spela på ett intro från en Simple Plan låt. På skärmen stod det 'Sms från Marre<3'
Hon öppnade sms:et, där stod det:
'Sjuk idag, kmr ej till skolan.
Puss :*'
''Faaan, Marre e sjuk...'' sa Tove för sig själv.
''Hälsa henne att krya på sig... Gillar du Simple Plan?'' frågade David.
''Ja. Gör du?'' frågade Tove ivrigt.
''Nja, musiken är sådär, men den funkar. Men texterna, jag älskar dem!'' sa han.
''Ja, texterna är verkligen bra. Man känner igen sig i dem.'' sa Tove.
''Ja, i vissa i alla fall.'' sa David.
''Ja, vilka känner du igen dig i då?'' frågade Tove.
''Perfect mest, men Welcome To My Life också. Du då?'' svarade David.
''Perfect, Welcome To My Life och Untitled mest.''
''Oj, oj, låter som om du har det lite jobbigt.'' sa David, men mest på skämt. Det förstod inte Tove och sa snabbt och protesterande:
''Nej! Det är inte så alltså...''
''Chill, jag skämtade bara, men du kan ju inte ha det helt perfekt precis.'' sa han.
''Nej, de kanske jag inte har, men det har inte du med att göra.'' sa Tove snabbt men ångrade sej direkt efter. Varför hade hon sagt de så argt? Han menade ju bara väl.
''Sorry, chilla ner, klart jag inte har med det å göra.'' sa han litet chockat.
''Eh... Jag måste gå, vi börjar snart.'' sa Tove och gick därifrån.
David kollade på klockan när hon gick iväg; 07.43, det var 20 minuter kvar innan första lektionen. Han skulle aldrig ha sagt så, varför sa han så? Varför skulle han alltid lägga näsan i blöt? Hon hade varit rolig att prata med. Jag får säga förlåt till henne på Tyskan, tänkte han och gick till sin hemvist.
''In the middle of a gunfight.
In the center of a restaurant.
They say.
Come with your arms raised high.
Well they're never gonna get me.
Like a bullet through a flock of doves. To...!''
Tove stängde av alarmet på mobilen, klockan var halv sju, hon måste upp. Sista gången hon kollade på klockan inatt var den halv fem. Sen hade hon somnat. Två timmar! Hon var trött, men hon visste att hon var tvungen att gå upp. Hennes mamma satt vid frukostbordet och läste tidningen.
''God morgon'' sa hon.
''God morgon'' svarade Tove trött. Hon gjorde iordning två smörgåsar och satte sig vid bordet.
''Sovit gott?'' undrade hennes mamma.
''Ja.'' ljög hon. ''Du då?''
''Jo, jag har sovit bra.'' Hennes mamma kollade på Tove, sen ner i tidningen igen. Efter några minuter kom Ellinor ner.
''Är mackorna slut? Tog du de sista mackorna Tove? Jävla tjockis! Vad fan ska jag äta nu va? Vad fan ska jag äta nu? Tove!!''
''Meh, får du la ta reda på själv!'' svarade Tove.
''Men! De va fan du som tog de sista!'' sa Ellinor.
''Jaha, och?'' svarade Tove spydigt.
''Men...!'' var allt Ellinor hann säga innan deras mamma skrek:
''Nu håller ni käften! Båda två! Jag orkar inte med era bråk hela jävla dagarna! Tove ge henne din andra smörgås.''
''Va? Men den ska jag ha, hon kan la ta rostat bröd eller?'' sa Tove.
''Jag vill inte ha rostat bröd!'' skrek Ellinor.
''Men fan va du ska vara jobbig! Ge nu Ellinor din ena smörgås! Nu!'' skrek hennes mamma. Tove kastade ena smörgåsen på Ellinor. Tog den andra, halvuppätna i handen sprang till hallen och tog sin ryggsäck, sen gick hon ut.
Hon började gå mot skolan, hon gick inte igenom parken längre, inte när hon var själv. Hon tog istället en omväg runt den stora parken, så långt ifrån skogen som möjligt. Hon kom till skolan tre kvart före första lektionen. Hon satte sig på en gunga på lekplatsen och såg hur en bil stannade på parkeringen. Johan gick ut ur bilden och kollade sig omkring, hans blick stannade på Tove. Hon stelnade till, kollade sig omkring efter någon annan, hon såg ingen. Johan tog några steg fram och stannade. Kollade mot henne och log sitt äckliga leende. Tove blev illamående och yr och sprang därifrån, hon kollade bakåt, Johan stod kvar och log.
''Aj!'' Tove sprang rakt in i David, en kille i hennes parallell-klass. En av 8:ans populäraste killar. ''Oj, förlåt... De va inte meningen.'' stammade Tove fram.
”Eh, ingen fara'' sa han, och log. ''Varför sprang du? Vet du om att du är likblek i ansiktet? Har du sett ett spöke eller?'' sa han sen.
''Eh, nej, de har jag inte'' svarade hon.
''Men varför sprang du?''
''Får jag inte springa eller?'' svarade hon snabbt.
''Jo... Men du såg jävligt rädd ut. Tänkte att något kanske var fel.'' sa han och ryckte på axlarna. ''Neej...'' svarade hon tvekande.
''Varför är du här så tidigt föresten?'' sa hon för att byta samtalsämne, hon kände honom inte egentligen.
''Nee, mamma skjutsade mig idag, men hon börjar tidigt, så hon var tvungen att lämna av mig nu.'' svarade han.
''Varför är du här nu då?'' frågade han.
''Pallade inte vara hemma, så jag stack till skolan tidigare.'' svarade hon.
''Okej...'' Det blev tyst.
Tove's mobil började spela på ett intro från en Simple Plan låt. På skärmen stod det 'Sms från Marre<3'
Hon öppnade sms:et, där stod det:
'Sjuk idag, kmr ej till skolan.
Puss :*'
''Faaan, Marre e sjuk...'' sa Tove för sig själv.
''Hälsa henne att krya på sig... Gillar du Simple Plan?'' frågade David.
''Ja. Gör du?'' frågade Tove ivrigt.
''Nja, musiken är sådär, men den funkar. Men texterna, jag älskar dem!'' sa han.
''Ja, texterna är verkligen bra. Man känner igen sig i dem.'' sa Tove.
''Ja, i vissa i alla fall.'' sa David.
''Ja, vilka känner du igen dig i då?'' frågade Tove.
''Perfect mest, men Welcome To My Life också. Du då?'' svarade David.
''Perfect, Welcome To My Life och Untitled mest.''
''Oj, oj, låter som om du har det lite jobbigt.'' sa David, men mest på skämt. Det förstod inte Tove och sa snabbt och protesterande:
''Nej! Det är inte så alltså...''
''Chill, jag skämtade bara, men du kan ju inte ha det helt perfekt precis.'' sa han.
''Nej, de kanske jag inte har, men det har inte du med att göra.'' sa Tove snabbt men ångrade sej direkt efter. Varför hade hon sagt de så argt? Han menade ju bara väl.
''Sorry, chilla ner, klart jag inte har med det å göra.'' sa han litet chockat.
''Eh... Jag måste gå, vi börjar snart.'' sa Tove och gick därifrån.
David kollade på klockan när hon gick iväg; 07.43, det var 20 minuter kvar innan första lektionen. Han skulle aldrig ha sagt så, varför sa han så? Varför skulle han alltid lägga näsan i blöt? Hon hade varit rolig att prata med. Jag får säga förlåt till henne på Tyskan, tänkte han och gick till sin hemvist.
Comment the photo
du e ju skit bra!
Annars är det superbra! :)
Du har en bra story, lite mystisk och lite roligoch så och det enda jag kan tänka mig som gör att det blir bättre är nog bara svenskan... Alltså istället för att skriva "de" så skriver du "det" osv, med hela ord liksom. Det blir mycket lättare att läsa då(:
Och... typ som när du skriver meningar (alltså som tex; ''Eh... Jag måste gå, vi börjar snart.'') så ska du inte hoppa ner en hel rad utan att du skriver allt påen och samma rad,även om det är flera personer som pratar. Den enda gången du hoppar ner en hel rad det är om de pratar med bindesstreck(-). Dessutom kan du ju förrbättra alltmed att lägga till fler beskrivningar (:
Det är bara några saker att tänka på, för att få en bättre svenska och så men annars verkar du ha en jäkligt bra berättelse här(:
sen att raderna blir långt ner är bdb's fel ;o<br />
men okej :o<br />
och ja, svenskan suger. men jag försöker (a)<br />
Och tack för kritiken!<br />
<br />
<3
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/persempre/396517553/
Visa toppen
Show footer