June
Wednesday 4 March 2009 photo 1/1
|
Jag var bara tvungen att göra som Frida och skriva av en av texterna från den här boken.
Sonderkommandomedlemmem Salmen Lewental beskriver en händelse som han bevittnade i lägret Auschwitz-Birkenau den 20 oktober 1944. Manuskiptet med hans berättelser återfanns 1961, nergrävt nära ett av krematorierna i lägret.
Pojkarna klädde av sig med instinktiv förfruktan för döden, nakna och barfota packade de ihop sig för att undkomma slagen och stod absolut stilla. En modig pojke gick fram till den som förde kommandot - denna stod bredvid oss - och bad att han skulle låta honom leva och lovade samtidigt att utföra de allra tyngsta arbetena. Han fick några slag mot huvudet av en tjocka påken.
Många pojkar sprang iväg till judarna i "Sonderkommando", kastade sig om halsen på dem och bönföll att de skulle rädda dem. Andra sprang nakna åt olika håll på den stora platsen (för att undkomma döden). Den som förde befälet ropade till sig en SS-vakt med batong för att få hjälp.
Ljudet från de unga, klara pojkrösterna steg för varje minut tills de övergick i bitter gråt. Den här fruktansvärda jämmern hördes vida omkring. Vi stod fullständigt stela och förlamade av gråten och jämmern. SS-männen stod där belåtet leende utan minsta tecken på medlidande, och såg ut som stolta segrare, och drev på dem med hemska slag in i bunkern..
Några pojkar sprang fortfarande omkring på platsen och försökte rädda sig. SS-männen sprang efter, volt slående, till de behärskade situationen och till slut hade fått in dem i bunkern. Deras glädje var obeskrivlig. Hade de själva inga barn?>
Sonderkommandomedlemmem Salmen Lewental beskriver en händelse som han bevittnade i lägret Auschwitz-Birkenau den 20 oktober 1944. Manuskiptet med hans berättelser återfanns 1961, nergrävt nära ett av krematorierna i lägret.
Pojkarna klädde av sig med instinktiv förfruktan för döden, nakna och barfota packade de ihop sig för att undkomma slagen och stod absolut stilla. En modig pojke gick fram till den som förde kommandot - denna stod bredvid oss - och bad att han skulle låta honom leva och lovade samtidigt att utföra de allra tyngsta arbetena. Han fick några slag mot huvudet av en tjocka påken.
Många pojkar sprang iväg till judarna i "Sonderkommando", kastade sig om halsen på dem och bönföll att de skulle rädda dem. Andra sprang nakna åt olika håll på den stora platsen (för att undkomma döden). Den som förde befälet ropade till sig en SS-vakt med batong för att få hjälp.
Ljudet från de unga, klara pojkrösterna steg för varje minut tills de övergick i bitter gråt. Den här fruktansvärda jämmern hördes vida omkring. Vi stod fullständigt stela och förlamade av gråten och jämmern. SS-männen stod där belåtet leende utan minsta tecken på medlidande, och såg ut som stolta segrare, och drev på dem med hemska slag in i bunkern..
Några pojkar sprang fortfarande omkring på platsen och försökte rädda sig. SS-männen sprang efter, volt slående, till de behärskade situationen och till slut hade fått in dem i bunkern. Deras glädje var obeskrivlig. Hade de själva inga barn?>
Visa toppen
Show footer