April
Wednesday 21 January 2009 photo 1/1
|
*
Ibland blir sorgen för mycket. Ibland måste man släppa ut den...
Jag har hållit mitt hopp vid liv, omsorgsfullt och ömt matat det med alla goda nyheter jag kunde få. Jag vägrade släppa in de tydliga tecknen som skrek att det inte fanns någon chans.
Och fortrfarande vägrar jag helt tro att ditt hopp är ute, att det bara är en fråga om tid...
Jag vägrar acceptera det faktum att du antagligen aldrig kommer få se din son börja skolan, eller se din dotter fylla fem.
Hur kan världen vara så orrätvis?!
Jag vet inte vad jag väntar på. Ett mirakel? Ett under?
Att den som fick det här att hända plötsligt inser sitt misstag och ställer allting till rätta. För hur fruktansvärt gärna jag än skulle vilja, så kan jag inte göra det.
Jag kan inte hjälpa er, min älskade barn. Jag kan inte göra er far frisk igen.
å, jag vill inda in er i en fillt av mjuk trygghet och kunna försäkra er om att allting kommer att bli bra, och veta att det är så. Jag vill gömma er från allt ont i världen.
Jag vill ge er den framtid med er far som är er rätt!
Dan, jag önskar ingenting hällre än att du skulle bli frisk.
Sara, jag vill ge dig allt mod och hopp jag kan uppbringa.
Villiam och Sofia. Jag älskar er, av hela mitt hjärta.
Ge inte upp... ge aldrig upp.
Ibland blir sorgen för mycket. Ibland måste man släppa ut den...
Jag har hållit mitt hopp vid liv, omsorgsfullt och ömt matat det med alla goda nyheter jag kunde få. Jag vägrade släppa in de tydliga tecknen som skrek att det inte fanns någon chans.
Och fortrfarande vägrar jag helt tro att ditt hopp är ute, att det bara är en fråga om tid...
Jag vägrar acceptera det faktum att du antagligen aldrig kommer få se din son börja skolan, eller se din dotter fylla fem.
Hur kan världen vara så orrätvis?!
Jag vet inte vad jag väntar på. Ett mirakel? Ett under?
Att den som fick det här att hända plötsligt inser sitt misstag och ställer allting till rätta. För hur fruktansvärt gärna jag än skulle vilja, så kan jag inte göra det.
Jag kan inte hjälpa er, min älskade barn. Jag kan inte göra er far frisk igen.
å, jag vill inda in er i en fillt av mjuk trygghet och kunna försäkra er om att allting kommer att bli bra, och veta att det är så. Jag vill gömma er från allt ont i världen.
Jag vill ge er den framtid med er far som är er rätt!
Dan, jag önskar ingenting hällre än att du skulle bli frisk.
Sara, jag vill ge dig allt mod och hopp jag kan uppbringa.
Villiam och Sofia. Jag älskar er, av hela mitt hjärta.
Ge inte upp... ge aldrig upp.
Comment the photo
Gud är en fucking hora!
Han sviker oss!först låter han jim dö!
Och sen låter han Dan bli såhär sjuk!
Om han vore så fucking jävla bra som alla säger så skulle han låta dan bli frisk!
Och han skulle aldrig ha låtit jim dö isåfall! Hur fan kan han göra så att dan anntagligen inte kommer få se sin son börja skola?! Eller Få se sin dotter fylla fem år?!
Jag blir så fucking ledsen när jag tänker på att Dan anntagligen inte kommer få se de !
Men vi anndra kommer det!
Det är fan inte rättvist!
Det är hans Och saras barn!
Det är dom som ska få uppleva det tillsammans!
Åh Jag blir så jävla ledsen!
Jag gråter hela tiden vafan! :'(
men ge inte upp! Ge ALDRIG upp!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/petrichor/322382404/
Visa toppen
Show footer