March
Friday 28 March 2008 photo 1/1
|
Jag fattar inte att allt kan bli så jävla fel?
Jag hatar när det blir såhär, speciellt när det är så ensamt nu :/
Jag
vet att du finns där, det har du själv sagt. Men jag vet ej om du
förstår hur jag mår. Tror att ingen förstår hur jag mår och känner mig.
Många säger att dom gått igenom samma sak och att det snart går över.
Men hur kan dom veta då jag inte berättat hur jag mått?
Jag har ljugit för dom flesta nu i flera månader, tillomed för dig.
Jag har sagt att jag mått bra, men under dom här 6 månaderna av depression har jag nog aldrig mått bra.
Du fattar nog inte att jag behöver dig här, inte på internet :/
Det
du gjorde, var en av dom bästa sakerna i mitt liv. Jag kände för första
gången att det fanns nån där som brydde sig om mig, nån som gillade
mig.
Jag vet att det finns andra som bryr sig, men inte som han gjorde.
Han
ringde mig bara för att få prata en stund med mig, även fast han var
tvungen att gå ut för att få teckning eller betala massa pengar på sitt
andra kort.
Han skickade sms till mig bara för att se hur jag mådde.
Det har INGEN annan gjort för mig..
Du fanns här i 3 veckor för mig. Men nu, nu känns det som du är borta och allt är skit igen.
Min depression är iaf tillbaka, här för att jävlas med mig ännu mer.
Dom veckorna du fanns där, då var allt sådant borta. Helt borta och trodde jag var fri, men dom kunde visst komma tillbaka.
Jag
vet ej om detta är depression eller bara ensamhet, men det känns iaf
inte bra. Och speciellt inte bra för skolan och allt annat som bara går
sämre och sämre för mig.
Jag skulle vilja flytta till dig, bara för att få bort allt detta.
Jag
tror det skulle lyckas, fast jag vet inte. Jag skulle iaf bli lycklig
ett tag med dig. Men tänk om inte du eller jag skulle känna det vi
(jag?) känner för varandra/dig just nu.
Då skulle det ju bli som vanligt, allt mer ensam och allt går bara fel.
Det
som nu har hållit på i sex månader, det som ingen har fått reda på. Nu
berättar jag det för er, ni som orkat läsa. Men hur många är det då?
Finns det nån som pallar bry sig om mig?
Du finns där, och jag vet att du kommer läsa detta, eller jag hoppas på det.
Jag har tre mål att nå nu.
Hoppas att jag kommer komma dit nån dag.
#Klara mig igenom allt detta.. Gör nästan vad som helst för att gå vidare.
#Börja om på nytt och fixa allt som just nu är helt fel.
#Börja leva normalt, bli som er där ute utan massor av problem.
Ni
(säger inte vilka, men hoppas ni själva vet) har gett mig livsglädje,
gjort så ja orkat fortsätta även hur jag mår. Försökt hjälpa mig även
fast det inte gått så bra.
JAG TYCKER OM ER VÄLDIGT MKT <3
Jag hatar när det blir såhär, speciellt när det är så ensamt nu :/
Jag vet att du finns där, det har du själv sagt. Men jag vet ej om du förstår hur jag mår. Tror att ingen förstår hur jag mår och känner mig. Många säger att dom gått igenom samma sak och att det snart går över. Men hur kan dom veta då jag inte berättat hur jag mått?
Jag har ljugit för dom flesta nu i flera månader, tillomed för dig.
Jag har sagt att jag mått bra, men under dom här 6 månaderna av depression har jag nog aldrig mått bra.
Du fattar nog inte att jag behöver dig här, inte på internet :/
Det du gjorde, var en av dom bästa sakerna i mitt liv. Jag kände för första gången att det fanns nån där som brydde sig om mig, nån som gillade mig.
Jag vet att det finns andra som bryr sig, men inte som han gjorde.
Han ringde mig bara för att få prata en stund med mig, även fast han var tvungen att gå ut för att få teckning eller betala massa pengar på sitt andra kort.
Han skickade sms till mig bara för att se hur jag mådde.
Det har INGEN annan gjort för mig..
Du fanns här i 3 veckor för mig. Men nu, nu känns det som du är borta och allt är skit igen.
Min depression är iaf tillbaka, här för att jävlas med mig ännu mer.
Dom veckorna du fanns där, då var allt sådant borta. Helt borta och trodde jag var fri, men dom kunde visst komma tillbaka.
Jag vet ej om detta är depression eller bara ensamhet, men det känns iaf inte bra. Och speciellt inte bra för skolan och allt annat som bara går sämre och sämre för mig.
Jag skulle vilja flytta till dig, bara för att få bort allt detta.
Jag tror det skulle lyckas, fast jag vet inte. Jag skulle iaf bli lycklig ett tag med dig. Men tänk om inte du eller jag skulle känna det vi (jag?) känner för varandra/dig just nu.
Då skulle det ju bli som vanligt, allt mer ensam och allt går bara fel.
Det som nu har hållit på i sex månader, det som ingen har fått reda på. Nu berättar jag det för er, ni som orkat läsa. Men hur många är det då? Finns det nån som pallar bry sig om mig?
Du finns där, och jag vet att du kommer läsa detta, eller jag hoppas på det.
Jag har tre mål att nå nu.
Hoppas att jag kommer komma dit nån dag.
#Klara mig igenom allt detta.. Gör nästan vad som helst för att gå vidare.
#Börja om på nytt och fixa allt som just nu är helt fel.
#Börja leva normalt, bli som er där ute utan massor av problem.
Ni (säger inte vilka, men hoppas ni själva vet) har gett mig livsglädje, gjort så ja orkat fortsätta även hur jag mår. Försökt hjälpa mig även fast det inte gått så bra.
JAG TYCKER OM ER VÄLDIGT MKT <3
Annons
Hampus Nilsson
Sun 30 Mar 2008 01:15
mm, men det känns inte alltid så de finns nån här, fast ja vet ju att ni finns :')
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/phantenol/185890133/
Visa toppen
Show footer