Kärlek är svårt och komplicerat. Jag tror inte det är så lätt som "älska" eller "inte älska". Det finns så sjukt mycket därimellan. Men det är så vi människor bestämt att det ska vara, vilket är konstigt. Typiskt oss att alltid försöka sätta termer och namn på allt så man ska "förstå hur det funkar". Jag tror inte det är meningen eller ens möjligt att vi ska "förstå hur det funkar". Känslor är mer än bara svart och vitt. Nåja.

Idag "sepererade" jag och Siri. Det var det värsta jag upplevt, för jag trodde först att allt gått åt helvete för alltid. Men sedan pratade vi ut, och nu är jag iaf lite lättad, även fast allt känns konstigt. Hade jag kunnat bestämma hade jag låtit saker vara som de är, men det går inte. Ting förändras, ibland mot vår vilja. Det är jobbigt, men "med tiden läker alla sår". Det är den där jävla klumpen bara. Klumpjäveln i magen, och frustationen över att man inte kan styra sina känslor. Jag vill!

Vi har iaf bestämt att vi ska fortsätta hålla kontakten och göra allt vi planerat, som t.ex. utlandsresor, Stockholmsresa, festivaler etc. Allt sådant man vill göra med sin bästa vän. <3

Siri, jag måste tacka dig för allt. Du har fått mig att utvecklas och mogna samt stöttat och hjälpt mig när det behövts. Mitt självförtroende har skjutit i höjden och min livslust har ökat från ungefär 3% till 100% sedan jag träffade dig. Jag ser fram emot att få känna dig livet ut och göra alla saker vi pratat om. Allt kommer bli bra med tiden, och är vi fortfarande singlar som 30 vet du vad som gäller. :3

Jag älskar dig!

(Förlåt om du tycker jag "kopierat" från dig, men mycket av det du sa är det som är sant, så... :3)

Jag älskar dig med, fina, fina du.