Tuesday 8 April 2008 photo 1/1
|
Innan man lärde känna dig tycktes du vara en hård och sträng lärare. Ingen skulle behandlas bättre än någon annan. Men när väl klassen i sig mjukna, gjorde även du så. En glad och energisk person skymtades och den sanna person du var kom fram.
Alltid en favorit.
När tre år tillsammans i både engelska och B-språk engelska var på väg mot sitt slut, sade du alltid att du inte skulle sakna oss, att det rentav skulle bli skönt att slippa en sådan bråkig klass som vi var. Men när det var avslutningslunch och vi i B-engelska gruppen tog mod till oss och gick upp på scenen, jag höll ett spontant tal som slutade i både blossande kinder och skratt, kunde man då se dina tårar rinna på kinderna, det var klart du skulle sakna oss. Det visste vi alla.
Men vad vi inte visste då, den dagen, var att det i slutändan var vi som skulle sakna dig. Enormt mycket. Att du en dag skulle lämna alla som håller dig kär. Alla elever som du en gång undervisat. Alla de människor som träffat på dig och fått sett vilken underbar person du var.
Kommer aldrig förstå att man aldrig mer kommer att få se dig.
Du fick genomgå så enormt mycket i din sjukdom, vilken styrka, vilkeN vilja. Men Gud ansåg att livet här inte räckte till för dig. Du hade någon mycket större uppgift att fylla, någon annanstans.
Må du vila i frid, Anna Hagestrand.
Alltid en favorit.
När tre år tillsammans i både engelska och B-språk engelska var på väg mot sitt slut, sade du alltid att du inte skulle sakna oss, att det rentav skulle bli skönt att slippa en sådan bråkig klass som vi var. Men när det var avslutningslunch och vi i B-engelska gruppen tog mod till oss och gick upp på scenen, jag höll ett spontant tal som slutade i både blossande kinder och skratt, kunde man då se dina tårar rinna på kinderna, det var klart du skulle sakna oss. Det visste vi alla.
Men vad vi inte visste då, den dagen, var att det i slutändan var vi som skulle sakna dig. Enormt mycket. Att du en dag skulle lämna alla som håller dig kär. Alla elever som du en gång undervisat. Alla de människor som träffat på dig och fått sett vilken underbar person du var.
Kommer aldrig förstå att man aldrig mer kommer att få se dig.
Du fick genomgå så enormt mycket i din sjukdom, vilken styrka, vilkeN vilja. Men Gud ansåg att livet här inte räckte till för dig. Du hade någon mycket större uppgift att fylla, någon annanstans.
Må du vila i frid, Anna Hagestrand.