helst

Jag älskar dig så mycket.

^ Oh ja.

Tack!

no fuk u flamso, all heil Olliver!

:'(((

jag kan sitta och skaka tio minuter i sträck om jag behöver prata med någon okänd :)))))))))))))))))))))

Lolvafan. Sån som gör det svårare än vad det är. :(

du har aldrig varit vidare introvert, va?

Nja, lite kanske. Grejen är att man tjänar enormt mycket på att inte verka introvert. Det kvittar hur man är som person så länge man kan visa för andra att man är utåt.

jo, klart. jag var livrädd för folk för några år sedan heh, tvingade mig själv att snacka med de i klassen när jag började gymnasiet och vi blev beztizar, så jo, klart du har rätt. men om man får riktig panik, börjar gråta och hyperventilera och skaka helt okontrollerat på grund av social fobi, som en hel del faktiskt gör, är det liksom inte bara att säga "var bara lite social :-)"

ahahhaha :DDD är ju ändå sant

Fast.. man kan ju inte riktigt VÄLJA om man är introvert eller inte >_> Tyvärr. D:

Klart man kan. Hjärnan besitter all makt.

Och om hjärnan är biologiskt annorlunda? :D

Så besitter den fortfarande all makt, även om det är mycket jobbigare!

det GÅR att bli av med social fobi, självklart, precis som alla fobier, men det är en lång och smärtsam process. om man inte klarar av att leva ett normalt liv för att man är rädd för folkmassor och att prata med okända behövs terapi, men till vilken nytta är det om det knappt är ett hinder överhuvudtaget? det är inte så himla roligt alltid att ha ont i magen i flera timmar innan man behöver ta ett viktigt samtal med någon man knappt känner, men jag vägrar bli den där hemska, vidriga, översociala bruden som far runt och pratar och flirtar med allt och alla och den där superhurtiga grannen som alltid ska hälsa på alla och ordna kvartersfester ch har det så ROLIGT med sina vänner.

Tss, bs. : )

Haha! Mja, det går att jobba på.

Imo är det ungefär som att säga till en kille utan ben att det bara är att växa ut nya så att han kan springa lika bra som alla andra. Så slutar det med att killen får kämpa och låtsas ha växt ut nya ben genom att använda riktigt snygga proteser, men kommer ändå aldrig kunna springa naturligt som alla andra. Typ.

Aahahahae. Pallar inte att det är så jag brukar beskriva ADHD. Hurrr. Oh well, jag vet att det är så. Grejen är att man kan krypa om man tränar. Man får jobba på det, hela tiden dock.

ahahahah>3><3<3<3

är ju så

Sedan så fungerar social fobi som andra fobier. Det fungerar att träna bort med utsättning (som KBT) men om det inte underhålls så kommer fobin tillbaka, och ofta mer än det var innan. Mycket pain för rätt lite gain.

Men man kan vara introvert pga andra anledningar än social fobi, som i mitt fall, aspergers/autism. Det går inte att träna bort med KBT, även om kbt är en skitbra lösning i fobi-fall etc.

Yes.

Det var ju precis det jag sa att det INTE var. KBT är ingen lösning alls i några som helst fobi fall om man inte underhåller det dvs. går igenom behandlingen och sedan fortsätter utsätta sig regelbundet.

Men det är ju ingen fobi, det är fysiologiskt. Hjärnan är uppbyggd annorlunda. KBT hjälper om man gör det hela tiden. Slutar man så slutar effekten verka.

Socialfobi är bara ett av hindrena du själv bygger pga av rädsla. KBT funkar, men då måste du
1. tro på det
2. ge det en ÄRLiG chans - döm inte ut det
3. Du måste börja med å ändra tankarna,
inte möta rädslan.
4. Fortsätta ha rätt tankar när du möter rädslan
för att ändra tankarna är det enda sättet att få ett nytt resultat, när du nu går på stan eller ska prata med nån, åka buss, flyga, se en fågel, vad än ni nu må ha för rädslor.


Jag har gjort egen KBT på mej mot spindelfobi,
tänka sig att det gav sån sjukt stor effekt, att se på foton om om om om om på spindlar, enda tills obehaget och rädslorna är borta då ja ser på fotona, sen se de irl, sen ha de närmare å närmare, å sen ha en på mej,
didnt care :)

(haft fobi sen jag var ... ja... 10-11 då det börja med att ja umicks med en vän som va rädd för de, är 22 år nu)

Många använder socialfobi som ursäkt för att de egentligen inte vill flirta runt å va översocial å snacka med allt och alla, men de är rädda å våga säga "nej jag har ingen lust å prata med dej eller sitta å snacka med ett gäng på en fest"
för de är rädda för va folk ska säga, tycka tänka,
det är där rädslan är egentligen, oftast är det inte fobin i sig, men den är perfect å gömma sig bakom.

De som har fobi mot å åka buss,
oavsett om de får panik börjar hyperventrilera
svårt å andas, skriker, får tunnelseende osv,
så är det de själva som skapar det
för att slippa åka på en trång hemsk buss full av människor, vem har sagt man måste tycka om det, eller folk massor
och att man har socialfobi bara för man helt enkelt inte har lust å snacka?
Men om d får fysiska symptom, då visar folk förståelse mkt enklare, det är en tryggare väg än å säga "jag vill inte"

Men lugna dig.

Eftersom du ser detta som upprörande kanske det är du som egentligen behöver lugnet? :)

Tss. Det var mer att det inte var det vi pratade om sist.

aha?