November
Wednesday 26 August 2009 photo 2/2
|
Jag är en man och tårarna kanske inte rinner,men inuti de brinner,
såna känslor som aldrig försvinner.
gud ger och gud tar,du är borta men i hjärtat finns du alltid kvar,
du va min star som tände mörkret så det blev dag.
jag kommer ihåg alla dessa fina minnen,
men också tårarna av dessa fina kvinner.
innan din tid va kommen gav gud dig ett sjätte sinne,
och du sa själv att du snart skulle till himlen.
när nyheten kom fram kändes de som om tiden stog stilla
tårarna forsa fram o ja började må illa,
ringde min kusin roger o skrek farmor är borta,
kände hur känslorna föll o andningarna blev korta.
den dagen kommer finns hos oss tills vi dör,
farmor jaa saknar o älskar dig hoppas du hör.
rusade till sjukhuset och såg dig ligga på sängen.
tankarna cirkulera om att du inte finns längre.
familjen runt omkring grät och höll din vackra hand.
dom trodde fortfarande inte att detta kunde va sant.
även himlen grät för de regnade så mycket.
kändes som vi va fångar och du va livets nyckel.
flera månader har gått men allihopa sörjer fortfarande,
de e svårt och gå vidare men ja hoppas vi klarar de,
alla samlas i ditt hus o framför din bild vi tänder ett ljus.
på dödsbädden vi tog farväl o pussa dig på pannan,
finns inga tvivel om att du i himlen kommer hamna,
tack för den tid vi spendera me varandra.
ingen att klandra,för de e samma öde som alla andra.
2008 16de december kl två,de va då gud sa åt dig att de va dags att gå.
man säger att tiden läker alla sår,
men den 16de i tolfte kommer alltid familjen fälla en tår.
en text ja skrev om min farmor 2 dagar efter hon lämna oss.
såna känslor som aldrig försvinner.
gud ger och gud tar,du är borta men i hjärtat finns du alltid kvar,
du va min star som tände mörkret så det blev dag.
jag kommer ihåg alla dessa fina minnen,
men också tårarna av dessa fina kvinner.
innan din tid va kommen gav gud dig ett sjätte sinne,
och du sa själv att du snart skulle till himlen.
när nyheten kom fram kändes de som om tiden stog stilla
tårarna forsa fram o ja började må illa,
ringde min kusin roger o skrek farmor är borta,
kände hur känslorna föll o andningarna blev korta.
den dagen kommer finns hos oss tills vi dör,
farmor jaa saknar o älskar dig hoppas du hör.
rusade till sjukhuset och såg dig ligga på sängen.
tankarna cirkulera om att du inte finns längre.
familjen runt omkring grät och höll din vackra hand.
dom trodde fortfarande inte att detta kunde va sant.
även himlen grät för de regnade så mycket.
kändes som vi va fångar och du va livets nyckel.
flera månader har gått men allihopa sörjer fortfarande,
de e svårt och gå vidare men ja hoppas vi klarar de,
alla samlas i ditt hus o framför din bild vi tänder ett ljus.
på dödsbädden vi tog farväl o pussa dig på pannan,
finns inga tvivel om att du i himlen kommer hamna,
tack för den tid vi spendera me varandra.
ingen att klandra,för de e samma öde som alla andra.
2008 16de december kl två,de va då gud sa åt dig att de va dags att gå.
man säger att tiden läker alla sår,
men den 16de i tolfte kommer alltid familjen fälla en tår.
en text ja skrev om min farmor 2 dagar efter hon lämna oss.
Comment the photo
Må hon vila i frid <3
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/piiter/404449682/
Visa toppen
Show footer