Friday 27 June 2008 photo 1/1
|
Andetagen hörs så sakta, som om världen stod still.
Jag fryser, och regnet rasar ihärdigt mot fönsterrutan.
Ibland sveper en bil förbi, jag kan se billjuset snabbt repa sovrumstaket.
En otäck känsla kryper längs benen, och en liten svart skugga syns springa över golvet.
Tårarna smyger långsamt fram bakom ögonlocken, och smärtan av ensamhet tar hastigt över mig.
Utanför slungas träden fram och tillbaka av vinden, och Tor slår hårt och argsint med sin hammare, rummet förvandlas för en sekund till ett eldhav.
Rädd och gråtandes vänder jag mig om, och.. där ligger min trygghet. Hans ögon vilar tugnt, sådär halvt medvetande om vad som händer.
Jag smeker sakta hans kind, och kysser honom. För en stund för jag inte rädd längre. För en stund tillhör världen oss när han kysser mig tillbaka.
Sättet hans tyngd plötsligt blir min lättnad, sättet hans ödmjukhet blir mitt lugn. Sättet han älskar med mig, sättet jag somnar i hans armar..
Men när jag vaknar finner jag en tom säng. Min omgivning är nu en istid, och jag kan inte röra mig. Min panik skapar tårar, min panik skapar smärta.
Men det spelar ingen roll längre..
Jag lever i min vintertid.
(jag har tappat viljan att skriva)
Jag fryser, och regnet rasar ihärdigt mot fönsterrutan.
Ibland sveper en bil förbi, jag kan se billjuset snabbt repa sovrumstaket.
En otäck känsla kryper längs benen, och en liten svart skugga syns springa över golvet.
Tårarna smyger långsamt fram bakom ögonlocken, och smärtan av ensamhet tar hastigt över mig.
Utanför slungas träden fram och tillbaka av vinden, och Tor slår hårt och argsint med sin hammare, rummet förvandlas för en sekund till ett eldhav.
Rädd och gråtandes vänder jag mig om, och.. där ligger min trygghet. Hans ögon vilar tugnt, sådär halvt medvetande om vad som händer.
Jag smeker sakta hans kind, och kysser honom. För en stund för jag inte rädd längre. För en stund tillhör världen oss när han kysser mig tillbaka.
Sättet hans tyngd plötsligt blir min lättnad, sättet hans ödmjukhet blir mitt lugn. Sättet han älskar med mig, sättet jag somnar i hans armar..
Men när jag vaknar finner jag en tom säng. Min omgivning är nu en istid, och jag kan inte röra mig. Min panik skapar tårar, min panik skapar smärta.
Men det spelar ingen roll längre..
Jag lever i min vintertid.