Sunday 5 October 2008 photo 1/2
|
Först vill jag tacka Wicke för en skitfin helg i Stockholm, trots många om och men blev det utegång på Laroy som var 22 årsgräns, men tack vare att Pillan är så "trevlig" tyckte Laroys chef eller vad det var att vi förtjänade en urkul kväll, så vi fick gratis ingång och allt. Jättekul verkligen.
För övrigt?
Jag tänker inte låta något vara osagt, tänker inte dansa runt mitt problem i att lita på folk trots att jag lovar mig själv varje gång att låta bli. Tänker inte låtsas längre att jag inte är arg och inte hyser den största avsky mot er alla 4 just nu. Jag har alltid varit den som fått sina känslor sårade för att jag senare varit den som "ni saknat och ångrat er för". Jag är och kommer troligen alltid vara den som är bäst att vara med bara för ni känner er ensamma. Alltid vara den tjejen det där meddelandet passar så jävla bra att skicka mitt i natten "Du finns i mitt hjärta, nu och föralltid." Vill ni veta vad? För första gången känner jag inte ens för att gråta. För första gången är jag mer taggad än någonsin av att jag inte behöver er. Det enda jag bryr mig om just nu är att inte släppa in en jävel till och tro att jag behöver erat medlidande för att må bra. Vill inte ha ett enda jävla meddelande om "förlåt" eller "jag är ledsen". För jag vill inte höra det och jag bryr mig inte. För det gör så jävla ont just nu och jag vill aldrig mer känna så här. Så skit samma angående alla löften, skit samma om alla låtval, skit samma om alla viskningar, och skit samma för er.
Och för att prata om annat, jag tänker inte bli bra på det jag tänker göra i min framtid, jag ska bli bäst och jag tänker aldrig någonsin mer tillåta någon att ljuga för mig, för de tårar som skulle ha trillat ikväll?
Den sjön har torkat ut.
-Just like that.
För övrigt?
Jag tänker inte låta något vara osagt, tänker inte dansa runt mitt problem i att lita på folk trots att jag lovar mig själv varje gång att låta bli. Tänker inte låtsas längre att jag inte är arg och inte hyser den största avsky mot er alla 4 just nu. Jag har alltid varit den som fått sina känslor sårade för att jag senare varit den som "ni saknat och ångrat er för". Jag är och kommer troligen alltid vara den som är bäst att vara med bara för ni känner er ensamma. Alltid vara den tjejen det där meddelandet passar så jävla bra att skicka mitt i natten "Du finns i mitt hjärta, nu och föralltid." Vill ni veta vad? För första gången känner jag inte ens för att gråta. För första gången är jag mer taggad än någonsin av att jag inte behöver er. Det enda jag bryr mig om just nu är att inte släppa in en jävel till och tro att jag behöver erat medlidande för att må bra. Vill inte ha ett enda jävla meddelande om "förlåt" eller "jag är ledsen". För jag vill inte höra det och jag bryr mig inte. För det gör så jävla ont just nu och jag vill aldrig mer känna så här. Så skit samma angående alla löften, skit samma om alla låtval, skit samma om alla viskningar, och skit samma för er.
Och för att prata om annat, jag tänker inte bli bra på det jag tänker göra i min framtid, jag ska bli bäst och jag tänker aldrig någonsin mer tillåta någon att ljuga för mig, för de tårar som skulle ha trillat ikväll?
Den sjön har torkat ut.