September
October 2009
ellen embla ted
jonas(?) ted
johanna, annamaria embla
carro embla
ellen carro
embla i asgarv ted
johanna carro embla
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't men för två år sen var det vi
Jag gav dig en låt, skrev en melodi du grät för att den var fin, du förlät min idioti
vi var en enhet, vi var singular förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns vill inte sälja sängen men älskling jag skäms
när nån annan ligger i den, det blir så fel men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om
Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad du gick med din nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt som i spanien Tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den
Visa toppen
Show footer