April
Wednesday 10 August 2011 photo 1/1
|
Jag stirrar, stirrar på tågen som åker förbi.
tittar varsamt på blommorna som vi lagt ut, tittar rakt in i lågan på ljusen som brinner där vid kanten av järnvägsspåret.
Men min blick är tom, jag ser ingenting. Ögonen bara tar emot, men ingenting skickas vidare.
Jag sitter där vid stängslet och det enda jag kan tänka är att jag är på den platsen du senast var vid liv.
Människor, bilar och tåg passerar, medans mitt liv bara rasar.
Jag stirrar för jag kan inte blunda, för i mitt mörker står du där och sträcker ut din hand, ser ord formas från dina läppar, ser dig säga. "Tell me what I can do to make you feel better" och jag vill skrika, - Gå inte under bommen, STANNA . Jag vill hinna ikapp dig och säga, att du aldrig får gå under bommen, för då kommer min värld att rasa. Och det ENDA du kan göra för att få mig att må bra är att stanna hos mig.
För när du var hos mig mådde jag bra, när jag viste att du alltid skulle vara där för mig, när jag viste att du till och med skulle krama mig till sömns, när jag föll i gråt så skulle alltid du vara där.
Du skulle alltid vara här, alltid, alltid. Jag ska alltid bära dig med mig.
#jagsaknardig
Annons
Visa toppen
Show footer