ingen bad min stanna, ingen bad mig gå. jag tog mina chanser, och jag lärde mig snabbt var enda trick i boken, jag ville prova allt och på mörka gator i kalla kvarter, såg en del saker om jag inte velat se och bland natten skuggor, vad är rätt och vad är fel man kastar sin tärning och ser vad som sker, ibland nattens skuggor, kan du göra dej ett hem men jag är klar med allt de där nu, jag är på väg igen nu är eller borde jag vara en vuxen kvinna som vet vad jag vill, och som vet vad jag kan. så jag vänder ett blad nu och jag lyfter blicken, det finns en värld som väntar, ett nytt kapitel. och om mörkret faller och natten känns lång, låt mig bara få vinna en sista gång och jag vet var jag varit och hur jag hamnade där men jag har en lust att leva, och jag vet att den bär och om allting faller, så står jag ändå kvar. som den jag blivit och som den jag var. och för dom jag sårat och för dom som finns kvar, följ mig längs vägen den är allt vi har. Nattens skuggor, nattens skuggor, nattens skuggor...
.
.
.
Peter Jöback

Och bilden sen!