Thursday 12 February 2009 photo 1/1
|
(fan. jag har inte ens en bild på honom...)
morfar.
det känns som något som inte är.
Att aldrig mer få krama dig, aldrig
mer få störa mig på de gubbsaker du gjorde.
Aldrig få höra dig skratta, prata.
Att aldrig få bara vara bredvid dig,
le inombords bara för känslan av trygghet.
Och om du bara hade sett oss nu,
så hade du aldrig lämnat oss.
Du hade kämpat, fan vad du hade kämpat...
Tänk vad sönder man kan gå.
Vi älskar ju dig.
Och jag vill ju bara umgås med dig mer,
för fan vad ont det gör
att vi inte sågs så ofta som vi borde gjort.
Det här händer inte.
Och jag vet inte vad jag tror om vad som sker nu,
jag vet inte vad jag tror om efter döden.
Det är ganska spännande ändå,
ett äventyr kanske. Något nytt från det som var.
Men inte nu, inte just nu.
Och du kan väl höra av dig,
vad fan, du kan väl baravisa att allt är bra.
Det som gör mest ont,
är nog det att jag inte tror på det.
Att dina andetag tog slut,
det känns mest som en lögn.
För du finns ju här, eller hur?
Du finns de där antal milen ifrån mig,
de milen som alltid var så jobbigt underbara att åka.
För när resan var över så var ju ni där.
De måste ljuga när de säger att du är borta.
Nej...
det som gör mest ont
är det att jag innerst inne vet att det är sant.
Att jag från och med nu
måste säga att dina
andetag tagit slut.
R.I.P
P.S. I love you
Forever and today
morfar.
det känns som något som inte är.
Att aldrig mer få krama dig, aldrig
mer få störa mig på de gubbsaker du gjorde.
Aldrig få höra dig skratta, prata.
Att aldrig få bara vara bredvid dig,
le inombords bara för känslan av trygghet.
Och om du bara hade sett oss nu,
så hade du aldrig lämnat oss.
Du hade kämpat, fan vad du hade kämpat...
Tänk vad sönder man kan gå.
Vi älskar ju dig.
Och jag vill ju bara umgås med dig mer,
för fan vad ont det gör
att vi inte sågs så ofta som vi borde gjort.
Det här händer inte.
Och jag vet inte vad jag tror om vad som sker nu,
jag vet inte vad jag tror om efter döden.
Det är ganska spännande ändå,
ett äventyr kanske. Något nytt från det som var.
Men inte nu, inte just nu.
Och du kan väl höra av dig,
vad fan, du kan väl baravisa att allt är bra.
Det som gör mest ont,
är nog det att jag inte tror på det.
Att dina andetag tog slut,
det känns mest som en lögn.
För du finns ju här, eller hur?
Du finns de där antal milen ifrån mig,
de milen som alltid var så jobbigt underbara att åka.
För när resan var över så var ju ni där.
De måste ljuga när de säger att du är borta.
Nej...
det som gör mest ont
är det att jag innerst inne vet att det är sant.
Att jag från och med nu
måste säga att dina
andetag tagit slut.
R.I.P
P.S. I love you
Forever and today
Comment the photo
Otroligt ledsen för din skull.. :(
Finns här jny
<3
29 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/plattanka/330963827/