jag saknar dig, varje dag, hela tiden

men det är ju du som tjafsar, jag gör tydligen alltid något fel när jag säger något till dig, och det är bara jag som gör fel inte du. och du kan aldrig erkänna att du har gjort något dåligt eller fel. och det känns som du tror att du kan bete dig hur som helst mot mig. klart jag blir arg och ledsen när du bara "försvinner". och när du väl är hemma så bråkar vi för att vi ses aldrig annars. och det känns bara som du bryr dig om nicklas och ingenting annat är viktigt. du blir sur på träningar och allt, vad jag än gör blir fel.