May
Wednesday 11 June 2008 photo 1/1
|
Nu har även du gått ut grundskolan,
Grattis syster, även om du inte tror det
så är jag stolt över vad du presterat!
nu har det gått ett år sen det var jag som stod på övervåningen i ljushallen och inväntade de jag så länge väntat på. Att äntligen få gå ner för trappan, så som så många redan gjort, ta rektorn i hand och få sina slutgiltiga betyg, betyg som inte kommer betyda ett skit i framtiden. jag såg ljust på framtiden men var endå inte beredd att lämna tryggheten bakom mig. jag skulle sakna alla människor som gjort min tid på lindbo så speciell. men nu var det helt plöstligt dags att flyga ut, ut ur boet och klara sig själv. antigen så störtar man eller så landar man säkert, mer vet man inte. att komma så nära så många människor under en sån kort tid är inte lätt, men nog fan vart det möjligt. Självklart saknar man alla, och visst är man lite besviken på att man svikit varandra och inte hållt kontakten levande, såhär efteråt. men nu är det bara att fortsätta blicka framåt mot nya äventyr, snart, men inte allt för snart, är studenten här och det är egentligen då det riktiga äventyret börjar, det är då livet börjar. men nu tar jag tillfället i akt och tänker på just nu och just nu är jag nöjd med allt, just nu är det jag som lever mitt liv och just nu ska jag bara njuta och ta del av livet!
Så gör som jag, ta en SUP, (eller två) och fira! :)
Grattis syster, även om du inte tror det
så är jag stolt över vad du presterat!
nu har det gått ett år sen det var jag som stod på övervåningen i ljushallen och inväntade de jag så länge väntat på. Att äntligen få gå ner för trappan, så som så många redan gjort, ta rektorn i hand och få sina slutgiltiga betyg, betyg som inte kommer betyda ett skit i framtiden. jag såg ljust på framtiden men var endå inte beredd att lämna tryggheten bakom mig. jag skulle sakna alla människor som gjort min tid på lindbo så speciell. men nu var det helt plöstligt dags att flyga ut, ut ur boet och klara sig själv. antigen så störtar man eller så landar man säkert, mer vet man inte. att komma så nära så många människor under en sån kort tid är inte lätt, men nog fan vart det möjligt. Självklart saknar man alla, och visst är man lite besviken på att man svikit varandra och inte hållt kontakten levande, såhär efteråt. men nu är det bara att fortsätta blicka framåt mot nya äventyr, snart, men inte allt för snart, är studenten här och det är egentligen då det riktiga äventyret börjar, det är då livet börjar. men nu tar jag tillfället i akt och tänker på just nu och just nu är jag nöjd med allt, just nu är det jag som lever mitt liv och just nu ska jag bara njuta och ta del av livet!
Så gör som jag, ta en SUP, (eller två) och fira! :)
Directlink:
http://dayviews.com/pmpk/221283832/
Visa toppen
Show footer