En Pusselbit Förlorad

Idag skulle jag & Sara vara med Kitty.

Det gick snett. Helt fel.

Det slutade med att vi alla satt helt tysta på vår ovanvåning, och kollade ner i marken, vi tördes inte se varann i ögonen.

All skamm. All pinsamhet.

Jag bröt tystnaden, den eviga tystnaden. Och det visade sig, att vi har förändrats.

Kanske visste jag, eller ialf anade, att det skulle bli tyst, men inte såhär tyst, detta var ohört smärtsamt.

Vi satt där en timme antar jag, och sen så ringde Saras mamma och vi följde Sara till Svensgårsskolan där mamma skulle hämta henne.

Sen så gick jag och Kitty till närmsta busshållsplats, tog några bilder, låsades att vi var vänner, och sen så klev hon på 2an.

Efter det stack jag till mitt ställe som finns i hjärtat, Ödåkra station.

Ett ställe med många minnen, med skuggor av det man inte vill komma ihåg, men också fotavtryck, dofter och kvarlevrar av det som är gott.

Ett ställe där folk möts, en ställe där folk tar farväl. Vissa med hjärtat fylld av förhoppningar, läntan & glädje, andra med sorg, förlust och död.

Ett hej & ett hejdå. <3

BFC återförenade. - ett sorligt slut. (R.I.P. Billie Frank Charlie)