Friday 10 October 2008 photo 1/1
|
Se det som ett test...
Utan förvarning kommer den tiden då allt faller ifrån dig.
Då allt du trodde skulle stötta dina fall plötsligt viker sig för det som fått dig att fördömma den du är.
Nu här ensam och övergiven finns ingen längre vid din sida, allt faller ifrån dig.
Om ändå en enda hade försökt förstå att de enda du ville ha var förståelse, då hade pelarna fortfarande stått till räddning för dina misstag som fått dig på fall.
Men ändå väljer alla att låta bli och istället se en krossad själ falla vidare ner i de djupet som aldrig slutar lyckligt. Är alla så oförstående eller är de bara ett sätt att inte visa något medlidande för att själva inte börja falla.
Det finns en sanning som lyder " alla älskar dig när du är död ". Tyvärr är det då den sanna kärleken uppkommer, när de är försent, då kan alla ändligen framföra sina älskavärda kommentarer som skulle fått ett liv på fall att återigen bli bra igen för att vad man än säger så når det aldrig den lidande. Då finns det ingen risk utan bara chans att ses som en god medmänniska... Ännu en sanning är att goda medmänniskor inte värkar existera. Endast oförstående, välanpassade och till synes vedervärdiga egoister som även dom kommer att sättas inför detta prov, att försöka leva igenom en oändlig mardröm. Först då inser dem att allt är försent att söka tröst hos dem man engång trott stått bakom för att rädda en vid alla tänkbara fall från den topp man nått med deras hjälp. Först när det är försent inser alla vilket misstag dom har begått
//Johan
Utan förvarning kommer den tiden då allt faller ifrån dig.
Då allt du trodde skulle stötta dina fall plötsligt viker sig för det som fått dig att fördömma den du är.
Nu här ensam och övergiven finns ingen längre vid din sida, allt faller ifrån dig.
Om ändå en enda hade försökt förstå att de enda du ville ha var förståelse, då hade pelarna fortfarande stått till räddning för dina misstag som fått dig på fall.
Men ändå väljer alla att låta bli och istället se en krossad själ falla vidare ner i de djupet som aldrig slutar lyckligt. Är alla så oförstående eller är de bara ett sätt att inte visa något medlidande för att själva inte börja falla.
Det finns en sanning som lyder " alla älskar dig när du är död ". Tyvärr är det då den sanna kärleken uppkommer, när de är försent, då kan alla ändligen framföra sina älskavärda kommentarer som skulle fått ett liv på fall att återigen bli bra igen för att vad man än säger så når det aldrig den lidande. Då finns det ingen risk utan bara chans att ses som en god medmänniska... Ännu en sanning är att goda medmänniskor inte värkar existera. Endast oförstående, välanpassade och till synes vedervärdiga egoister som även dom kommer att sättas inför detta prov, att försöka leva igenom en oändlig mardröm. Först då inser dem att allt är försent att söka tröst hos dem man engång trott stått bakom för att rädda en vid alla tänkbara fall från den topp man nått med deras hjälp. Först när det är försent inser alla vilket misstag dom har begått
//Johan