June
Thursday 27 November 2008 photo 1/8
|
Jag vaknade på natten, då med tårar i ögonen och skriket från syrrans
rum, att nu skulle han döda henne. Jag hade gråtit mig till sömns den
kvällen, precis som alla andra när jag föreställde mig ett.. liv med varken
rädsla eller misshandel, men allting sprack när jag vaknade och hittade
min storasyster bland blodröda sängkläder och orden "nu ska jag döda
kärringjäveln". Det var min mamma med en arm runt sitt struphuvud
och jag önskade att allting fick sitt slut nu, men det fortsatte, du kan inte
haft nåt samvete. Du såg min syster jämt med uppslitna handleder.
Tänkte hela tiden att en dag så får du ångra dig, tog några sömntabletter,
la mig ner och somnade. Det var normalt i mina tankar för en 10-åring,
men när jag ser tillbaks så hör jag fan hur skit det låter.
Till dom som haft det lika skitigt som jag, maskrosbarn från dag ett till
graven, vissa står kvar medans andra går under, men glömmer aldrig
skriken från den levande mardrömmen.
Men solen sken upp dagen efter och värmde mig, allting kändes bra tills
på kvällen, jag kom hem igen. Fyra syskon helt förkrossade av vad som
hänt, alla borde sett genom dörren som var på glänt. Men ingen gjorde
nåt när mamma blev sönderslagen, och jag kan lova att den satt sina s
pår den dagen. Den dagen, då mitt liv skulle förändras, den dagen, då
mitt liv skulle lämnas. Bakom mig, jag flydde från mina problem, bort
från mina vänner, från alla som vet hur jag växte upp som liten med
ångestattacker, tog pillar efter piller för att somna på natten. Men jag
packade min väska och gav mig av, hatade mig själv för att jag lämnade
Sara kvar. Jag var ju bara barn och tänkte på mig själv, förlåt, men jag
kommer aldrig lämna dig igen.
rum, att nu skulle han döda henne. Jag hade gråtit mig till sömns den
kvällen, precis som alla andra när jag föreställde mig ett.. liv med varken
rädsla eller misshandel, men allting sprack när jag vaknade och hittade
min storasyster bland blodröda sängkläder och orden "nu ska jag döda
kärringjäveln". Det var min mamma med en arm runt sitt struphuvud
och jag önskade att allting fick sitt slut nu, men det fortsatte, du kan inte
haft nåt samvete. Du såg min syster jämt med uppslitna handleder.
Tänkte hela tiden att en dag så får du ångra dig, tog några sömntabletter,
la mig ner och somnade. Det var normalt i mina tankar för en 10-åring,
men när jag ser tillbaks så hör jag fan hur skit det låter.
Till dom som haft det lika skitigt som jag, maskrosbarn från dag ett till
graven, vissa står kvar medans andra går under, men glömmer aldrig
skriken från den levande mardrömmen.
Men solen sken upp dagen efter och värmde mig, allting kändes bra tills
på kvällen, jag kom hem igen. Fyra syskon helt förkrossade av vad som
hänt, alla borde sett genom dörren som var på glänt. Men ingen gjorde
nåt när mamma blev sönderslagen, och jag kan lova att den satt sina s
pår den dagen. Den dagen, då mitt liv skulle förändras, den dagen, då
mitt liv skulle lämnas. Bakom mig, jag flydde från mina problem, bort
från mina vänner, från alla som vet hur jag växte upp som liten med
ångestattacker, tog pillar efter piller för att somna på natten. Men jag
packade min väska och gav mig av, hatade mig själv för att jag lämnade
Sara kvar. Jag var ju bara barn och tänkte på mig själv, förlåt, men jag
kommer aldrig lämna dig igen.
Visa toppen
Show footer