Det sista jag som hände (som jag orkar skriva om) började med att jag och Keiron va påväg hem... På en lång raksträcka så ser vi två människor som går före, den ena håller i två goldens och den andra en schäfer/blandras och allt ser väldigt fint ut bakifrån. Jag hinner tillome bli avundsjuk på dom för deras otroligt lydiga hundar!
Varje gång dom mötte någon så såg det ut som att hundarna satte sig direkt när ägarna stannade.
Vi hann ikapp dom ganska snabbt dock... Big mistake... :(
Dom slet, drog och slog i sidan på hundarna för att dom skulle lyssna och göra som ägarna ville... Jag hörde inte en endaste gång ett bra eller något!

Det värsta av allt va när jag va väldigt nära dom och gubben schäfer/blandis skulle kissa så blev gubben väldigt stressad antar jag av att vi va så nära.. Så han sa bara kom nu till hunden och när hon inte reste sig ur kisställningen så blev han flyförbannad! Han hade även ett ganska tunt kedjestryp på henne och med tillhörande kedjekoppel som han slog och ryckte med... Jag mådde helt seriöst illa!
När vi va jämsides med dom så skulle han även få henne att sätta sig ner :'( HUA!!
En "komisk" sak är också att dessa två är instruktörer på en brukshundsklubb... Och folk undrar varför jag inte gillar såna där jävla "know-it-all" folk... -.-

Jag säger iaf nejtack... Jag går min egen väg och jag hoppas verkligen fler våga stå på sig när det kommer till sitt hundägande!
Det är faktiskt din bästa kompis... Alla borde tänka efter innan du utsätter den för olika saker...

Nu säger jag inte att alla brukshundsklubbar är skit... Jag menar bara att det inte är något för just mig.

men fyy fan, jag hatar också folk som typ tittar ner på en för att man har fel "hund" osv. min äldsta hund är en blandras med sju raser i sig och den andra är en vit herdehund (vit schäfer) och man har ju fått hört ett antal gånger att blandraser är dåliga på det ena eller andra sättet, tycker hon har blivit en jättebra hund och sen har vi ju de här som tycker att jag ska skaffa mig en sån där "riktig schäfer" istället för en albino, fast det inte ens är albino så jag vet vad du pratar om, men jag har haft turen att bara varit med om trevliga och snälla hundmänniskor på våran brukshundklubb. däremot på hundutställningarna som jag varit på där är en del människor totalt dumma i huvudet. men man ska som du säger inte lyssna på vad alla andra tycker och tänker utan göra lite som man själv tycker, alla hundar är ju olika individer och det som funkar på min blandras funkar absolut inte på vitingen jag har. med sunt förnuft och lite påhittighet så kommer man nog långt :)

det var iaf en väldigt fin liten kille du hade där. har själv funderat på just chinese crested :) är de svåra? en del säger att de får lätt problem med huden osv eller är det bara överdrivet?

Ja jag vet precis vad du menar... Har varit på en del utställningar bara för att fota, träffa folk och socialisera olika hundar... Och oj vilket snack de kan bli beroende på vilken ras man har med sig XD Ganska underhållande om jag får säga så ^^
Men förresten... Du som har en herdehund... Min kompis har också en på ca 2 år och han är väldigt uppstressad (har varit så sedan första dagen hon träffade honom) och hon fick honom när han va ca ett år.. Uppfödarna sa att han alltid hade varit sådan.. Är det lite som rasen är eller är något "fel" på honom? Några lugnande tips på vad man kan göra..? Känns som jag testat allt jag kan komma på nu... :/

Ååååh va roligt att du funderar på en "kines" ^^ Svåra och svåra... Det är så himla olika... Beror ju också på om du vill ha en naken eller en puff.. Om du vill ha en "snyggare" naken med mkt päls på huvud, tassar och svans eller om du vill "true hairless". Om du skaffar puff, vill du då ha den i utställningsskick är det självklart en massa jobb men annars kan man självklart trimma ner dom så dom blir korthåriga eller trimma till en "nakenfrisyr".
Jag tycker problem med hyn är överdriven... Så länge man tar hand om den på rätt sätt så ska det inte vara värre än med nån enstaka finne och lite pormaskar... :) Självklart har dom sina perioder då hormonerna rusar och då också får mer finnar ^^
Det jag tycker är svårare med rasen är att dom är lite för mkt "urhund" för mig.. Vill inte en kines nånting då gör den det inte.. Den kan kunna massor av konster och inkallningen kan sitta stenhårt för att sedan en dag vara helt borta... :P Väldigt speciella hundar men otroligt vackra, tillgivna och roliga! ^^ Du skulle knappast ångra dig om du skaffade en... ;)

ja, min första viting va en hanhund och han va ganska mycket hund, lite för mycket hund, tokmycke motor och ville jobba heeela tiden, han va skitduktig när vi tränade osv men han ville bara mer o mer så han nafsade mig i händerna hela tiden när vi höll på, sen började han mopsa sig runt ett år och ville typ "ta över" hemma. det slutade med att han drog av kopplet när jag va ute med honom och sprang fram till en annan hanhund, när jag väl va framme vid honom och hade fått tag i nackskinnet på honom så va han så uppspelt så han tog ut det på mig, så han bet mig i armen. vi pratade med uppfödaren och vi var ju halvfodervärdar och alla hanar i kullen hade blivit väldigt mycket motor och fått jättebra på MH testen, så jag fick inte kastrera honom för han va bra i avelssynpunkt till tex polisen, militären och tullen. så då bestämde vi att han passade inte oss. blev jätteledsen, men sen så har vi en jättebra uppfödare som väl ansåg att hon hade gett oss fel individ från början, så då fick vi lämna tillbaka honom och fick en tikvalp från helt andra föräldrar, hon är verkligen våran tjej. men hon har en sån där typisk av och på knapp.
inne är hon jättelugn och snäll, ute kan hon få superdamp när hon springer lös. ibland blir hon stressad inne också, hon har lite separationsångest tex, men de kan ju vara åldern också. det går bra när hon är själv med den äldre tiken men inte "helt" själv, då tuggar hon gärna lite på tapeter osv :P men de gjorde hon gammeltiken när hon va så gammal också o de gick bort så jag har förhoppningar på att de blir bättre. en sak som kan hjälpa är tex när de är stressade så tycker jag att man måste "kommendera" dem att ligga ner och ta de lugnt, annars fattar de inte liksom att de ska slappna av. de är det enda, typ plats o sen får hon ligga där ett tag tills hon är lugn :)

okej, ja men får se vad min kille tycker, men jag vill ha en liten hund nästa gång så man kan ju hoppas att han också faller för dem, annars blir de nog en miniatyrbullterrier :)

Okej... Då kanske han beter sig ganska typiskt för rasen då... Visst han gillar att träna.. Isch... Han stressar upp sig alldeles för mycket så han fattar ju inte vad han ska göra... Han bara stressar på som en galning o.O
Vi har testat att försöka dämpa honom med såna där lugnande promenader... Vi går bara ut i parken eller nånstans och platslägger honom,, Sen sitter vi där och tar det lugnt tills han nästan sover och då sitter vi tillome en stund till.. Då blir han lugn och ligger där och slappnar av. Tyvärr så fort vi ska gå är det samma veva igen.. Det känns sjukt hopplöst... Nu har dom hållt på sådär i snart ett halvårs tid och det har inte ens blivit lite bättre på stressfronten :(

Hittar du en bra uppfödare med en linje som gillar att arbeta och så så kan du får en perfekt kines! Dock måste du vara väldigt noga med att ditt val av uppfödare då det finns många kineser med rädslor och så... :) Men eftersom du funderar på en minibulle så kanske det inte gör något om du får en riktigt envis och "egen" hund? ;)

Jo... nu är det ju individuellt för alla hundar, en del hundar kanske inte alls bryr sig om godis och beröm, men då får man anpassa hundträningen därefter också :)

Nej självklart är det så! Men lyssnar inte hundarna utan att man rycker i kedjorna, hårda ord och "sparkar" i sidan... Ja då kanske man ska fundera på om just den hunden ens vill träna tycker jag. Då kanske man ska byta inriktning med hunden.

Ja, precis... tyänkte på det med, en hund som inte bryr sig om godis och beröm, kanske glädjer sig något otroligt åt en leksak, blir gosad med eller lekt med efter träning...
Ska man vara duktig med hund och komma någon vart inom träning är det superviktigt att hunden har kontakt med en, och man får inte kontakt med sin hund genom att bryta ner den psykiskt genom att slå... :/
Visst ska det få finnas något som är "negativt" inom träning också, men det räcker med att säga NEJ och FY då.
Och ute ska man visst kunna beröra hunden, om den t.ex börjar jaga upp sig så kan man knuffa den lite på rumpan så den kanske hajar till, men som du sa, inget skrikande, inga slag, eller ryck i kopplet :/
Jag har efter ett längre tags lathet sen jag fått barn, börjat ta upp träning med min ena hund, hon funkar skitbra med godis och beröm :)

Ja herregud ja! Självklart ska man kunna säga åt hunden! Och som du även sa så är godis inte allt. En vilostund.. Springa fritt och få nosa runt lite.. Lite kampande med en trasa.. Vad nu än hunden uppskattar fungerar ju som beröm :)
Som "min" border collie jag tränar med, för henne är berömmet att få träna haha ger man henne godis eller något när man tränar spottar hon ut det och fortsätter träna.. Så när jag berömmer henne så avbryter jag det nya momentet vi tränar på och kör lite konster och sånt hon redan kan haha det uppskattar hon mest ^^ Riktigt svårt de där att hitta vad hunden verkligen uppskattar och går igång på :)
Det jobbar jag fortfarande på med min lilla kines... Han hatar allt vad träning heter så ja måste ju anstränga mig till tusen för att han ska tycka att de ens är lite roligt ^^ men den dagen jag hittar vad han verkligen ääälskar kommer de nog gå lite bättre :)

tack... tyvärr är det lätt hänt att man tvivlar på sig själv ibland men... känns bättre när man ordbajsat lite ;)

Thanks hun... Blev bara sjukt jävla less så...