November
Wednesday 14 October 2009 photo 1/1
|
Melissa hor du får mig att gråta ma gad!!!!
Hoppas att kommande text är nog läsvärd för att ni ska orka. Take one step deeper in knowing me.
Jag har aldrig varit svag. Min styrka har bara aldrig kunnat bära nog för det jag fått bära. Och det gjorde den länge mycket länge. Flera år faktiskt. Sen en dag så insåg jag att. Om man visar sig som svag vilket jag försöker att med avsikt göra för alla människor. Så man får dom att tro att man är svagare än jag faktiskt är Så får man inte lika mycket skit. Låt alla tro att du är svag för att dölja vem du är och på så sätt bli osårbar. Så jag tror därmed inte att det finns någon som med ord eller psykisk nedbrytning skulle kunna knäcka mig. Eller jag är rätt 100% säker. Jag är skådis by nature and my weaknes is my greatest act ever.
Men nu. Så märker jag att jag kan ha visat många hål. Att många kanske fått se att jag lyfter och att jag kan bära. Att vissa kanske till och med ser vad jag inte orkar lyfta. Och när detta skådespel som hållt på i 3-4 år hotas av att jag alltid är rädd för att människor sett igenom det. Och kanske vill knäcka mig för att dom sett det. Den rädslan som uppkommit ganska nyligen påverkar mig. Jag blir lättare ärg. Lättare ledsen. Och jag känner att allt jag gör måste jag be om ursäkt för. så min osårbara mur är helt enkelt något som blivit för tungt. Så jag väljer att släppa den nu. Jag vill inte behöva vara rädd för människor jag älskar. Tom mina närmsta vänner.
Jag fick höra något av en person nyligen. För att inte skryta så påpekar jag att jag hört det förut.
"Du tillför mycket i gruppen. Du blir hörd och folk tar åt sig. Även om dom kanske inte själva vet om det. Så påverkas människor av dig. OCh det är stort. Ta vara på det."
Först nu så kan jag tycka att det varit en komplimang. Och jag hoppas att muren jag burit inte knäckt mina ben. För det finns så mycket som jag vill att vissa ska höra. Och som jag vill att ni ska förstå. För att jag klarar inte att se en smärta äta upp er. jag vill att just ni ska förstå att ni är inget problem. Många av er som tycker det har tillfört några av de vackraste sakerna i mitt liv. Och jag vill inte att ni inte ska kunna se det. Jag vill kunna öppna era ögon. Men jag tycks inte klara det specielt inte på dom som borde kunna se det klarast. Dom vars godhet bränt ett märke i mig. OCh som jag aldrig kommer glömma. Ni är inte en del av det fula i den här världen.
Hoppas att kommande text är nog läsvärd för att ni ska orka. Take one step deeper in knowing me.
Jag har aldrig varit svag. Min styrka har bara aldrig kunnat bära nog för det jag fått bära. Och det gjorde den länge mycket länge. Flera år faktiskt. Sen en dag så insåg jag att. Om man visar sig som svag vilket jag försöker att med avsikt göra för alla människor. Så man får dom att tro att man är svagare än jag faktiskt är Så får man inte lika mycket skit. Låt alla tro att du är svag för att dölja vem du är och på så sätt bli osårbar. Så jag tror därmed inte att det finns någon som med ord eller psykisk nedbrytning skulle kunna knäcka mig. Eller jag är rätt 100% säker. Jag är skådis by nature and my weaknes is my greatest act ever.
Men nu. Så märker jag att jag kan ha visat många hål. Att många kanske fått se att jag lyfter och att jag kan bära. Att vissa kanske till och med ser vad jag inte orkar lyfta. Och när detta skådespel som hållt på i 3-4 år hotas av att jag alltid är rädd för att människor sett igenom det. Och kanske vill knäcka mig för att dom sett det. Den rädslan som uppkommit ganska nyligen påverkar mig. Jag blir lättare ärg. Lättare ledsen. Och jag känner att allt jag gör måste jag be om ursäkt för. så min osårbara mur är helt enkelt något som blivit för tungt. Så jag väljer att släppa den nu. Jag vill inte behöva vara rädd för människor jag älskar. Tom mina närmsta vänner.
Jag fick höra något av en person nyligen. För att inte skryta så påpekar jag att jag hört det förut.
"Du tillför mycket i gruppen. Du blir hörd och folk tar åt sig. Även om dom kanske inte själva vet om det. Så påverkas människor av dig. OCh det är stort. Ta vara på det."
Först nu så kan jag tycka att det varit en komplimang. Och jag hoppas att muren jag burit inte knäckt mina ben. För det finns så mycket som jag vill att vissa ska höra. Och som jag vill att ni ska förstå. För att jag klarar inte att se en smärta äta upp er. jag vill att just ni ska förstå att ni är inget problem. Många av er som tycker det har tillfört några av de vackraste sakerna i mitt liv. Och jag vill inte att ni inte ska kunna se det. Jag vill kunna öppna era ögon. Men jag tycks inte klara det specielt inte på dom som borde kunna se det klarast. Dom vars godhet bränt ett märke i mig. OCh som jag aldrig kommer glömma. Ni är inte en del av det fula i den här världen.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ponkersloor/416824395/
Visa toppen
Show footer