För jag vill titta ut och se allt de som jag en gång såg.

Det sköna i tårar och saker som var värt att komma ihåg.

Men det finns inte många stunder riktigt värda att lägga på minnet.

Vilket betyder att allt det vi gör bit för bit försvinner.

Men det tänker jag skita i. Har inte bett om mer än skiten jag lever i.

Så jag tänker glatt se på och le. När allt som är så fint faller ner.

För om inte den dagen blir nåt att minnas. Så kommer det efter det

Inte mycket finnas. Vi vljer själva vart vi går och vad vi gör.

Jag väljer att leva ändå och glatt se på. Hur allt förkastas i mörker.

Och hur alla den enkla vägen väljer. Hur alla medias propaganda sväljer.

Jag ser på den hemksa skitiga värld vi lever i.

Och inser att jag ändå lever fri.

Så jag ser tillslut ändå det som är vackert.

Och jag är inte olycklig för mörkret som kommer.

För det är inte det jag kommer att minnas..

Är inte det som framöver i mitt liv kommer finnas

Jag lever. I skitig äcklig värld som jag hatar.

Men jag lär mig sakta att älska det som finns att hitta.

så varför ska jag vara nere nu när jag se på re som jag sere.

Därför kollar jag på brinnande hus och ler.

För jag väljer själv hur jag lever och ser.

Annons

The photo has no tags

September 2011